Våren gör en inte bara glad och rynkig av giftiga solstrålar, den gör även att man smygåldras mentalt ett par hundra år. Ända sedan det fina vädret kom har jag gått omkring och fånlett mot solen, luktat på blommor och haft ett stångande sug efter termosar, filtar och solnedgångar över svenska insjöar. Igår när jag klev innanför dörren på stora huset kom den slutgiltiga droppen som gjorde mig brutalt medveten om mitt tanttillstånd. Stora huset var rent och varmt. Och det gjorde mig lycklig.Den tråkiga baksidan är att renheten är ett resultat av att min favoritsambo ska flytta ut. Men å andra sidan kanske det innebär att det flyttar in någon som kan lära mig virka, å så är tantcirkeln sluten...




