Tuff, tuff, tysk

Resan började med ett lönnsäte. Men det var visst bara bra för då fick jag åka 1a klass istället. Skitgott om plats för knäna och säten i äkta läder. Sedan hade jag en mycket trevlig resa. Både i lädersäte och på svettiga fultågssäten. I Hamburg hade jag min första konversation på tyska. "Filen dank." Mellan Frankfurt och Neuwied mötte jag den första tyska tropiska värmen och såg den första vinodlingen. Mycket exotiskt.

Val framme i Tyska trollets ashram möttes jag av väldigt leende människor och världens största kudde. Dagen därpå var det dags att börja göra rätt för sig och jag inledde min karriär som köksa med att hyvla av mig en bit av ena lillfingertoppen (ungefär motsvarande en tugga av en normalstor näbbmus). Det kanske var tur det med, för då fick jag ligga och lata mig under ett träd hela dagen. Tycker fortfarande inte att det känns helt värt det dock med tanke på att det gör rätt ont och är så himla svårt att göra saker med vänster hand hela tiden.

En förträfflig kvinna med helt färgkoordinerad garderob (orange) har lånat mig en burk med arnikatabletter som hon säger ska få mig att läka ihop på nolltid. Det ska bli intressant att se om fingret känner på sig att det egentligen ska vara runt och vaxer ut till normalform igen. Med eller utan arnika. Den orange kvinnan har hängt en del i Tomelilla visade det sig. På grund av en älskare och djupandning. Sällan har väl Tomelilla känts sa poetiskt. Idag när jag frågade hur hon mådde suckade hon djupt och sa att det var intensivt. Att det alltid är sa med henne. Jag har inga problem att tro henne. Till och med hennes glasögonbågar är rödorange.

Tåg, bebis och bröst

När jag kom hem från Stockholm igen hade buskarna utanför mitt fönster bytt färg och regnblåsten kommit till stan. Jag spenderade hela gårdagseftermiddagen på snigeltåg mellan Stockholm och Malmö. Nästan sex timmar av blygsamt skumpande tillsammans med Ben Harper, Belle & Sebastian och Jenny Diski. Och mot slutet, skavande hörlurar, grus i ögonen, vakuum i magen och diverse kroppsodörer förenade i den stillastående tågluften. Men oj vad jag gillar tåg! Det gör Jenny Diski också tydligen, och efter att ha tillbringat denna resa tillsammans börjar vi motvilligt bli kompisar. Jag tror det är ömsesidigt. Framförallt motvilligheten. Det obekväma men oemotståndliga med oönskade likheter.

Anledningen till tågandet var firning av Bajsvännen och Schlagersekreterarens 26-årsdagar. Fast mest firade vi att de är med barn. Bajsvännen har en människa växandes nedanför sina nya stora bröst. Det är väldigt coolt och jag kan inte tänka mig annat än att de kommer bli en alldeles fantastisk trio. Som grädde på moset fick jag även fika jättelänge med Karin. Finaste Karin 'Mama tits' Ödén, nu dock rejält utkonkurrerad av Bajsvännen vad gäller det epitetet. Lyckost mig som har så många vänner med mammabröst. Vi pratade också lite om tåg. Och en massa om livet och resorna. Och så var cirkeln sluten.

Två typer av lyxresor

Framme i Varanasi och det ar VARMT! Som en open air sauna, fast utan popcorn. Lämnade Dharamsala i 'lyxbuss'= svensk sunkbuss, men med justerbara säten till skillnad från de ordinarie lokalbussarna. Tretton timmars nattskump over knöggliga bergsvägar och ett par däckbyten senare anlände vi i Delhi igår morse. En snabb dag i storstaden och sedan vidare med nattåg till Varanasi kl. 18.15. Var det tänkt. Men så tog jag visst fel på stationerna och missade mitt tåg. Och inga platser på något tåg de närmaste tre dagarna! Vad göra? En mycket hjälpsam herre slussade runt mig i min desperation och simsalabim så hade jag en riktig lyxbiljett i min hand. Expresståg, AC, första klass för cirka trehundra indiska skjortor och femtio, avgång två timmar senare. Serviceavgiften hos kontoret som den hjälpsamma herren skjutsade in mig på kostade bara den dubbelt sa mycket som min ordinarie biljett. Än har jag inte varit tillräckligt länge i Indien för att komma ihåg att inte vara naiv. Eller desperat. Resan var det märkligaste jag varit med om och den lyxigaste tillika mest obekväma natten sedan jag kom till Indien. Jag och tre tjocka, medelålders indiska affärsman i egen kupé, lakan och handduk nytvättade och serverade i prydlig papperspåse, tvål på toaletten och en servicebetjänt som tog upp matorders och diverse annat (och kom springande så fort man tryckte på en knapp, upptäckte jag när jag forsökte tända lampan...). Kanske roligast av allt är att denna 11 timmars lyxutflykt kostade lika mycket som en oturlig x2000-biljett mellan Malmo och Norrköping. Ändå sved det lite i girigbuken.

Men hallå, vad hände innan sist?!

Jo, så här var det.
Jag, Bagarn och Han som äter snabbt och dricker långsamt lämnade södern bakom oss på allvar for sissodär tre veckor sedan (?! tidsuppfattning lost...). Efter 17 timmars nattågande nådde vi ett morgonkallt Mumbai. Det var ingenting som Darjeeling unlimited (förutom att sound tracket spelades av våra hostelgrannar halva natten före avgång), men svisssch sa det och så var det över och det var fantastiskt! Jag var uppslukad i bok hela vägen, Han som äter snabbt och dricker långsamt letade mat och hängde i dörroppningar hela vägen och Bagarn var lite rastlös och spexig som ett barn med myror i brallan halva vägen och skakfrusen under resten.
Mumbai var fint och härligt och omskakande och allt på en gång. Shantaram säger att Mumbai är vackert för att det det är sa ärligt. Jag håller med med smärtsam instämning. Slum, turiststråk och affärskvarter springer ikapp sida vid sida och orättvisorna konfronterar hela tiden varandra. Sista dagen storstilade vi på hemlig restaurang på takterrass och åt lyxmat till det hutlösa priset av en svensk halvdan lunch. På vägen hem klamrade sig en yngling kring våra armar och bad oss köpa ris. Vi sa nej och magen värkte av mättnad och skuld hela vägen hem.
På Parets femårsdag sa vi hej då och jag for på meditation och de for sa småningom till Sverige.

Nu är jag färdigmediterad och kroppen är öm av allt sittande och allt gammalt groll som väcktes till liv for att misshandla mig kärleksfullt från insidan. Det var en upplevelse minsann och mycket lärorikt.

Tågäventyr på norräventyr

Resan norrut har börjat. En resa som kan komma att bli jättelång och jättenorrut för mig, men slutar i Mumbai för Bagarn och Han som äter snabbt och dricker långsamt. Igår tog vi tåg från Ernakulam till Kannur upp längs västkusten och genom palmskogen. 8 timmars resa, 14 kronor per person. På indiska tåg springer det små kackerlackor över fötterna och man kan titta på rälsen genom ett hål mellan benen medan man kissar och bajsar. Vi lyckades få finfina sittplatser vid fönstret redan vid andra stationen så idag har jag röd chaffisbränna på hela högerarmen och sittvärk i ryggen. Man vänjer sig vid det mesta. Bara man vill.