Hmm...

Du, eller du, eller du, eller du, eller du?

Halvvags hemma

Och så sprang även de sista dagarna av Indien iväg som små tjyvar om natten. Jag har svettats som en ost i en bastu, men jag överlevde! Kanske dumt att ropa 'Hej' nu när det fortfarande kvarstår nio timmar tills tåget går, men jag känner mig kaxig idag sa jag tar mina chanser. Det tog ett bra tag for mitt och Varanasis stora KLICK. En massa hemlängtan och Sverigefunderade, och lustiga riksha- och hostelherrar stod i vägen till en början, men så igår, rätt var det var, dånade klicket som en abnorm kameraslutare mellan pyttegränderna. Det är sant som alla säger, Varanasi är en fantastisk stad. Lite uppkäftig, nonchalant och brutal från stund till stund, men också olidligt vacker.

Jag har tänkt så mycket på Sverige den senaste veckan (så som jag tänkt att jag inte skulle tänka) att det känns som om halva jag redan flugit iväg. Resten följer efter imorgon natt klockan 01.00. Nu ska jag bara avklara den slutgiltiga billighetsshoppoholismen, tåga 12 timmar till Delhi och sedan är det klart. Jag känner mig rätt så nöjd över det. Indien är fantastiskt, men jag längtar hem nu. Det är en fin känsla.

Två typer av lyxresor

Framme i Varanasi och det ar VARMT! Som en open air sauna, fast utan popcorn. Lämnade Dharamsala i 'lyxbuss'= svensk sunkbuss, men med justerbara säten till skillnad från de ordinarie lokalbussarna. Tretton timmars nattskump over knöggliga bergsvägar och ett par däckbyten senare anlände vi i Delhi igår morse. En snabb dag i storstaden och sedan vidare med nattåg till Varanasi kl. 18.15. Var det tänkt. Men så tog jag visst fel på stationerna och missade mitt tåg. Och inga platser på något tåg de närmaste tre dagarna! Vad göra? En mycket hjälpsam herre slussade runt mig i min desperation och simsalabim så hade jag en riktig lyxbiljett i min hand. Expresståg, AC, första klass för cirka trehundra indiska skjortor och femtio, avgång två timmar senare. Serviceavgiften hos kontoret som den hjälpsamma herren skjutsade in mig på kostade bara den dubbelt sa mycket som min ordinarie biljett. Än har jag inte varit tillräckligt länge i Indien för att komma ihåg att inte vara naiv. Eller desperat. Resan var det märkligaste jag varit med om och den lyxigaste tillika mest obekväma natten sedan jag kom till Indien. Jag och tre tjocka, medelålders indiska affärsman i egen kupé, lakan och handduk nytvättade och serverade i prydlig papperspåse, tvål på toaletten och en servicebetjänt som tog upp matorders och diverse annat (och kom springande så fort man tryckte på en knapp, upptäckte jag när jag forsökte tända lampan...). Kanske roligast av allt är att denna 11 timmars lyxutflykt kostade lika mycket som en oturlig x2000-biljett mellan Malmo och Norrköping. Ändå sved det lite i girigbuken.

Hej då bergen

Imorse när jag promenerade genom skogen till min morgonyoga klättrade det en hel apfamilj i granarna intill stigen. I en annan vardag hade det känts väldigt exotiskt.

Oanade förhårdnader

Jag har fått meditationsförhårdnader på ovansidan av fötterna, snön på stans Himalayatoppar har börjat smälta och imorse lyckades jag slutligen knyckla in mig i en tillfredsställande lotusställning. Dags att dra vidare. Nästa anhalt Varanasi. Tydligen varmaste stallet man kan besöka i Indien såhär års. Och inte på ett bra sätt. Skogsyogadudsen hånar mig och tror att jag kommer att dö av antingen värmeslag eller matförgiftning. Vi får väl se. Jag litar på Mamma Ganges.

Det blommar en massa svenska sommarblommor har nu. Nostalgi. Hemkärlekssuckers är vi allihopa. Jag ser fram emot att få lukta på svensk vår alldeles strax.

Ikväll ska jag bli didgeridoohealad av musketör nummer två. Från och med Delhi på söndag börjar jag leka ensammusketör.

Två musketörer

Rastatrumpetaren alias Krigarprinsessan har satt av mot Amerika. Treenigheten har kollapsat och resesällskapet är nu en musketör kort. Men det går ganska bra ändå. Lite mindre machosnack på det har viset. Vi har flyttat ner från berget och in i skogen till ännu ett litet familjedrivet gästhus. Idag har jag tvättat kläder och fick i uppdrag att vakta huset medan föreståndarinnan sprang ärenden nere i dalen. Femhundra hemmafruspoäng på den! Efter en massa regn och galen kyla har nu solen tittat fram igen och jag bestämmer att den får lov att stanna. När solen skiner är det här ett riktigt litet guldhak och jag undrar hur jag ska lyckas släpa mig härifrån.

Berg berg berg

Det bidde ingen grotta. Kanske inte helt forvånande... Lite för kallt, lite för jobbigt att klättra i berg, lite för många björnar som inte riktigt hunnit flytta ut ur sina vintergrottor och lite för mycket lathet. Men det bidde ett fantastiskt litet guest house halvägs upp i bergen. Utanför en liten by som heter Dharamkot, som ligger utanför den lilla stad där Dalai Lama har sitt hang-out, som ligger utanfor Dharamsala. Vi har andetagstjyvande bergsutsikt rakt utanför fönstret, en perfekt liten yogaveranda och småbonder, kor, getter och mulor som grannar. Tio minuters promenad neråt dalen ligger en utspridd handfull med små restauranger och yoga-hak. Indisk enkelhet och vasterländsk turistlathet i go' kombination.
I Dharamkot finns en liten 'tea-shop' som säljer bästa havregrynsgröten i stan, plus allt mellan himmel och Himalaya. I skogen bakom te-haket håller ett ödmjukt serbiskt yogaproffs (inofficiellt) gratis yogalektioner varje morgon. Jag har goda planer på att bli stammis. Har bara lyckats gå en gång än så länge dock på grund av regn och andra olägligheter. I söndags vandrade vi upp i bergen med samma yoga-gäng. Det yogisarna kallade 'en enkel promenad' tog närapå livet av mina arma små ben och lungor. 7 kilometer enkel väg och från 2000 till 3000 meter på höjden. På toppen rundade vi av med ett en och en halv timma långt yogapass med snöpudrade bergstoppar som utsikt mellan benen. Därefter thali (ris, dal och chapati. mmm m mm!) och total frid i hela kroppen. Berg is the shit!

Tillbaka till grottstadiet

Enligt originalplanen skulle jag åkt till Sverige imorgon. Men jag insåg att det hade varit helt befängt att åka hem redan så istället blir nästa anhalt Dharamsala. Jag får två fina ashrambröder som sällskap också; en amerikansk rastatrumpetare som aldrig är tyst och har läst stora delar av universums alla böcker om religiös historia och en holländsk didgeridoohealande kock som tycker om att diskutera energi. Det resesällskap man kan vänta sig att hitta i ett indiskt ashram antar jag. Det är bra av mig att alltid teama ihop mig med matlagningskunniga människor tycker jag. Om inte kylan suger musten ur oss har vi en ambitiös plan att gå på långpromenad i bergen och hitta en lämplig grotta där vi kan slå oss ner ett tag, meditera hela dagarna, elda mat och do the asket-thing. Nytt hemresedatum är 27 april.

Sedan undrar jag om det är någon som fortfarande läser bloggen? Jag har fortfarande inte lyckats yoga bort mitt bekräftelsebehov... Skönt att ha något att jobba på i grottan.

Familjeutflykt

Morgonstund har guld i mun

Enligt Ayurveda finns det fyra typer av människor. De som går upp mellan kl 4 och kl 5 = spirituella personer, de som går upp mellan kl 5 och kl 6 = intellektuella personer, de som går upp mellan kl 6 och kl 7 = fysiskt aktiva personer, och de som går upp efter kl 7 = dårar. De senaste dagarna har jag därmed tagit mina första stapplande steg som spirituell varelse. Sedan jag kom till Ashramet har jag släpat mig upp runt 5.15-snåret varje morgon. De senaste dagarna har jag dock lyckats sparka mig upp kl 4.45 for att kallduscha före eldsjungandet. True yogic style. Jag hoppas att detta inte raderar all min intellektualitet.

Varldens näst roligaste snacks...

... heter Pan. Du tar ett litet löv, fyller det med diverse färgglada såser och klumpar med mint-, ros-, kokos-, coctail- och sagosmak, viker ihop till ett paket och stoppar i mungipan. Som ett tuggummi i köttbullestorlek som du sedan kan tugga och suga på tills alla lustiga smaker har dansat färdigt i munnen och vidare ner i magen. Så mycket mer än bara snask, har snackar vi en tio minuter lång psykadelisk smakexplosion. De flesta icke-indier jag pratat med tycker det smakar skit, jag tycker det var alldeles för intressant för sådana hårda ord. Och för gott.

Magen

En bra mage ar grunden till all lycka enligt yogisarna. Min mage ar inte sa bra.

Mitt i naturen

Imorse gick vi morgonpromenad längs med Ganges och lärde oss borsta tänderna med pinnar från tandkrämsträdet. Vi såg på när solen tittade upp över bergen och vår lärare berättade att det bor elefanter och tigrar på andra sidan floden. På den här sidan finns det mest kor, apor och hundar, men enligt uppgift även en och annan kobra.

Mataji är Ashramets matriark. Hon är en tyska som flyttade till Indien för 40 år sedan, did the yogi-thing och gifte sig med en Baba. Nu har hon långa grå dreadlocks och stort russinansikte, men sitter fortfarande timvis i lotusställning utan att en enda av russinrynkorna rör sig en millimeter. Babaji har vandrat vidare och nu driver hon Ashramet tillsammans med sina tre flodbarn, tillika mina lärare och bland de mest imponerande människor jag träffat, Ganga, Mandakini och Gangotri.

Rensning och kärlek

Idag har jag druckit sju liter vatten, bajsat vatten, kräkts vatten och sköljt näsan med vatten. Nu ska min kropp hitta tillbaka till balansen säger yogisarna.
Jag har slagit mig ner med Tyska trollet intill Mamma Ganges vid Himalayas södra ände och yogar mig igenom dagarna. Tyska trollet, jag och en liten mus delar rum i ett fantastisk litet ashram fullt av vackra och visa människor, tre hundar och en hög med kor. Jag deltar i en kurs som heter ‘Clinical yoga and ayurveda’ och kommer stanna här månaden ut. Jag lär mig en massa självklara hemligheter om kroppen och livet, och får en allt mer intim och öppen relation till mitt anus for var dag som går. Det pågår en hel del rensning av såväl kropp som själ och idag gav jag mig alltså in på storstädningen deluxe, 'shankprakshalana'. Nu ska jag vila resten av dagen och bara äta speciell snällmat i en månad. Det ska göra susen sägs det.

På vägen hit stannade jag till i Delhi och blev kär i denna fantastiska stad. Mestadels för att jag älskade mig själv så mycket där tror jag. Mitt i den vilda basaren blev jag påsprungen av Alma igen. En argentinsk själ med håret fullt av sagor som dansar for gatubarnen när de ber om pengar. Det blev ett sista dygn tillsammans med henne och hennes vänner, Rickshacyklisten, Magimusikanten och Krokimodellen, fullt av mat på röda plastmöbler, parkletande, öronrensande och kärlek. Dessutom blev jag kärlekssångs- och handmassageuppraggad i en park (äkta Indian style), besökte diverse tempel och monument och åt Indiens bästa Malai kofta.

Jag sov vid floden

Sarita betyder flod på hindi och inatt sov jag hos Floden. Mellan igår lunch och idag frukost hängde jag med Sarita och hennes familj i en medelklassförort till Mumbai. Vi meditationskursade ihop och när pratförbudsbubblan spräcktes sista dagen visade det sig att hon har en dotter som jobbar i Köpenhamn. Baserat på denna tighta gemenskap bjöd hon in mig till sitt hem. "She is like me, very friendly nature. You can become best friends." Så nu har jag fått mig en bästa kompis i Köpenhamn som jag ännu inte träffat. Arrangerat bästisskap. Under denna oväntade och fantastiskt varmhjärtade resortvistelse (eget rum i någon form av gästlokal i intilliggande höghus, dusch som sprutar uppifranå hemhjälpslagad mat och chaufför som skjutsade mig till flyget. Lyxelilyx.) fick jag en snabbkurs i hindi av hennes andra dotter som planerar att antingen jobba som journalist på BBC eller bli modell, blev introducerad för världens kanske roligaste snacks 'panipuri' och blixtbesökte ett Krishnatempel.

Nu är jag i Delhi och imponeras över att bo mitt i en vild och vacker basar. Har snackar vi hela Indienpaketet. Kor som trängs med cykelrikshor, som trängs med indiska skoluniformer, som trängs med västerlandska hobbyhippies, som trängs med färgsprakande tyger och smycken och kläder och mat. Tvärs över korridoren bor ett gift par som kommit hit från Malaysia på cykel. Respekt.

Men hallå, vad hände innan sist?!

Jo, så här var det.
Jag, Bagarn och Han som äter snabbt och dricker långsamt lämnade södern bakom oss på allvar for sissodär tre veckor sedan (?! tidsuppfattning lost...). Efter 17 timmars nattågande nådde vi ett morgonkallt Mumbai. Det var ingenting som Darjeeling unlimited (förutom att sound tracket spelades av våra hostelgrannar halva natten före avgång), men svisssch sa det och så var det över och det var fantastiskt! Jag var uppslukad i bok hela vägen, Han som äter snabbt och dricker långsamt letade mat och hängde i dörroppningar hela vägen och Bagarn var lite rastlös och spexig som ett barn med myror i brallan halva vägen och skakfrusen under resten.
Mumbai var fint och härligt och omskakande och allt på en gång. Shantaram säger att Mumbai är vackert för att det det är sa ärligt. Jag håller med med smärtsam instämning. Slum, turiststråk och affärskvarter springer ikapp sida vid sida och orättvisorna konfronterar hela tiden varandra. Sista dagen storstilade vi på hemlig restaurang på takterrass och åt lyxmat till det hutlösa priset av en svensk halvdan lunch. På vägen hem klamrade sig en yngling kring våra armar och bad oss köpa ris. Vi sa nej och magen värkte av mättnad och skuld hela vägen hem.
På Parets femårsdag sa vi hej då och jag for på meditation och de for sa småningom till Sverige.

Nu är jag färdigmediterad och kroppen är öm av allt sittande och allt gammalt groll som väcktes till liv for att misshandla mig kärleksfullt från insidan. Det var en upplevelse minsann och mycket lärorikt.

This will change too

Herre min Buddha vilken smärta!!!
Fortfarande en massa förvirring och övervälmning. Nästa anhalt snäll tant i Mumbai, och sedan New Delhi-Rishikesh-Ashram med Tyska trollet. Jag återkommer.

Meditation camp

Följande kommer att vara mitt schema de kommande tio dagarna:

4:00 am		Morning wake-up bell
4:30-6:30 am		Meditate in the hall or in your room
6:30-8:00 am		Breakfast break
8:00-9:00 am		Group meditation in the hall
9:00-11:00 am		Meditate in the hall or in your room according to the teacher's instructions
11:00-12:00		Lunch break
12-1:00 pm		Rest and interviews with the teacher
1:00-2:30 pm		Meditate in the hall or in your room
2:30-3:30 pm		Group meditation in the hall
3:30-5:00 pm		Meditate in the hall or in your own room according to the teacher's instructions
5:00-6:00 pm		Tea break
6:00-7:00 pm		Group meditation in the hall
7:00-8:15 pm		Teacher's Discourse in the hall
8:15-9:00 pm		Group meditation in the hall
9:00-9:30 pm		Question time in the hall
9:30 pm		Retire to your own room--Lights out

Dessutom är det förbud på att tala, skriva, läsa, lyssna på musik samt ägna sig åt sexuella aktiviteter. Japp, nu kör vi! Hard core. Kommer således vara tyst från mig tills jag återvänder till civilisationen 25 februari. Under tiden finns jag på Pune Riverside Vipassana center och upptäcker storheter.

Färglagt

Rosa trosor är den nya bh-bränningen

En grupp kvinnor attackerades nyligen på en bar i Mangalore av aktivister från den hinduiska gruppen Sri Rama Sena som straff for att de tänkt ägna sig åt barhängandets syndighet. Även Karnatakas chefsminister B S Yeddyurappa håller männen som utförde dådet om ryggen och skyller istället på den kosmopolitiska barkultur som börjat infektera staten. Som svar på händelsen har "consortium of pub-going, loose and forward women" startat en rosa tros-kampanj - The pink Chaddi Campaign. På Alla hjärtans dag ska en drös ihopsamlade rosa trosor dumpas på Sri Rama Senes kontor i Bangalore som protest mot deras sätt att “serve the society and prevent bad behaviour”. Insamling och debatt pågår på thepinkchaddicampaign.blogspot.com. Grymt grrrls!