Jag känner en skånsk fe

I Hörby finns en Finurlig Fe med mikrofonhår. Hon har trollspön till fingrar som kan kittla kroppar genom tårna och få dem att berätta hemlisar. I tisdags hälsade jag på. När hon hållit i mina tår och kittlat mig längs ryggraden en stund började min kropp viska till henne på det hemliga fespråket. 'Jag sover, låt mig vara. Allt är huller om buller och jag orkar inte städa' viskade kroppen. 'Vakna, så ska jag lära dig hur man dansar allt i ordning' viskade Finurliga Fen. Denna magiska dans ville förstås kroppen lära sig och öppnade mycket försiktigt ena ögonlocket. Långsamt, långsamt.

Jag sov vid floden

Sarita betyder flod på hindi och inatt sov jag hos Floden. Mellan igår lunch och idag frukost hängde jag med Sarita och hennes familj i en medelklassförort till Mumbai. Vi meditationskursade ihop och när pratförbudsbubblan spräcktes sista dagen visade det sig att hon har en dotter som jobbar i Köpenhamn. Baserat på denna tighta gemenskap bjöd hon in mig till sitt hem. "She is like me, very friendly nature. You can become best friends." Så nu har jag fått mig en bästa kompis i Köpenhamn som jag ännu inte träffat. Arrangerat bästisskap. Under denna oväntade och fantastiskt varmhjärtade resortvistelse (eget rum i någon form av gästlokal i intilliggande höghus, dusch som sprutar uppifranå hemhjälpslagad mat och chaufför som skjutsade mig till flyget. Lyxelilyx.) fick jag en snabbkurs i hindi av hennes andra dotter som planerar att antingen jobba som journalist på BBC eller bli modell, blev introducerad för världens kanske roligaste snacks 'panipuri' och blixtbesökte ett Krishnatempel.

Nu är jag i Delhi och imponeras över att bo mitt i en vild och vacker basar. Har snackar vi hela Indienpaketet. Kor som trängs med cykelrikshor, som trängs med indiska skoluniformer, som trängs med västerlandska hobbyhippies, som trängs med färgsprakande tyger och smycken och kläder och mat. Tvärs över korridoren bor ett gift par som kommit hit från Malaysia på cykel. Respekt.

Pusselbitar i pusselbitshål

För cirka en vecka sedan tog jag mig i kragen och ringde till min Hemglasschief. Hemglasschiefen sa:
- Jag har väntat på ditt samtal! Jag har paxat en bil till dig, du börjar jobba heltid om två veckor!
Och jag sa:
- Okej, fint!
Två timmar senare tog jag tag i nästa krage och begav mig till ett internet för att leta bostad. Efter en halvtimmes undanflyktigt slösurfande ringde min Bajsvän. Bajsvännen sa:
- En vän till mig vill hyra ut sin nästan billiga och fantastiska etta i andra hand till dig.
Och jag sa:
- I love you! (det engelska språket antingen ett tecken på att jag då fortfarande var lite mentalt kvar i Australien eller ett känslonervöst försök att gömma denna kärleksförklaring bakom den trygga språkvallen...)

Nu är jag så äntligen tillbaka i Malmö och jag känner mig som en vårkär skolflicka. Var lite nervös att min och Malmös romans skulle svalnat under mina frånvarande månader men promenerandes mot en frukostbuffé i morse kände jag kärleken bulta och leva runt i bröstet. Min tillfälliga hemlöshet har vi löst inom familjen och jag har fått en egen liten koja till låns bakom en turkosblå soffa i Storebrors och Idas vardagsrum. Lite som de spännande lönnrum som brukar finnas bakom gamla böcker i stora slott, förutom att min madrass syns ganska väl redan från dörren och att den inte ligger i ett slott utan i en tvåa full med arkitektiska och finurliga förvaringsutrymmen och fina saker.

Freedom of speech

"Everyone has the right to freedom of opinion and expression" (Article 19, Universal Declaration of Human Rights). Och så var det ju det där godtyckliga med Mänskliga rättigheter och internationell lag... I Australien har man glömt skriva in åsiktsfrihet i lagböckerna. Och så har herr Premiärminister just droppat ett förslag om att utvidga internetcensuren. Och så hittade jag skylten ovan på ett av stadens tåg.

Språkbarriärer

Och så slår språkets begränsningar och barriäriska egenskaper ner som en bomb i vardagen! Försökte härom natten berätta en godnattsaga i form av en fri översättning av Loranga, Mazarin och Dartanjang. Själva berättelsen är såklart genial nog att överleva triviala saker så som språk och mina begränsade engelskakunskaper, men "Täcke med kaffefläck!" går helt enkelt inte att översätta till engelska på ett tillfredställande sätt...