Jag sov i ett träd

Nerstigen från bergen och runtvirrandes i staden likt en vilsen koala. Malplacerad men lugn. Kanske framförallt långsam. En veckas asketliv i en bergstrappa med naturen i hela kroppen och yoga under ett gigantiskt eucalyptusträd, och en vecka i ekoutopiskt djur- och familjekaos.

Finast: Natten i trädkojan. Att sitta med ryggen mot den tjocka stammen och eukalyptusbladen kittlandes i näsan, och sova med tjugo meter luft under ryggen. Alpackorna. Träden! Bergen!

Nu: Strandlöka. Trapphippisarna har lovat att låna mig ett myggnät. Och bussällskap.

Tuff, tuff, tysk

Resan började med ett lönnsäte. Men det var visst bara bra för då fick jag åka 1a klass istället. Skitgott om plats för knäna och säten i äkta läder. Sedan hade jag en mycket trevlig resa. Både i lädersäte och på svettiga fultågssäten. I Hamburg hade jag min första konversation på tyska. "Filen dank." Mellan Frankfurt och Neuwied mötte jag den första tyska tropiska värmen och såg den första vinodlingen. Mycket exotiskt.

Val framme i Tyska trollets ashram möttes jag av väldigt leende människor och världens största kudde. Dagen därpå var det dags att börja göra rätt för sig och jag inledde min karriär som köksa med att hyvla av mig en bit av ena lillfingertoppen (ungefär motsvarande en tugga av en normalstor näbbmus). Det kanske var tur det med, för då fick jag ligga och lata mig under ett träd hela dagen. Tycker fortfarande inte att det känns helt värt det dock med tanke på att det gör rätt ont och är så himla svårt att göra saker med vänster hand hela tiden.

En förträfflig kvinna med helt färgkoordinerad garderob (orange) har lånat mig en burk med arnikatabletter som hon säger ska få mig att läka ihop på nolltid. Det ska bli intressant att se om fingret känner på sig att det egentligen ska vara runt och vaxer ut till normalform igen. Med eller utan arnika. Den orange kvinnan har hängt en del i Tomelilla visade det sig. På grund av en älskare och djupandning. Sällan har väl Tomelilla känts sa poetiskt. Idag när jag frågade hur hon mådde suckade hon djupt och sa att det var intensivt. Att det alltid är sa med henne. Jag har inga problem att tro henne. Till och med hennes glasögonbågar är rödorange.

Ochockerande festivalsdramatik

En vecka i filt och gummistövlar. Yogafestival på Öland och ett eventuellt återbesök på den enda svenska camping jag någonsin besökt. Den ursprunglige arrangören trillade ner i en hög med vitt pulver och stack med pengarna mindre än en vecka före festivalens start men det blev något annat och det blev väldigt bra det med. Tråkigt på en massa sätt med arrangörsdramatiken, men jag känner inte riktigt att jag kan identifiera mig med det chocktillstånd som Aftonbladet beskriver. Det blev en massa yoga, ett besök i en trollskog med en Snusmumrik som bytt färg på jackan och flöjten mot en fiol, hårda klappar på spända getrumpor, djupa andetag, basturitualer, regndroppar mot tältdukar och en massa kärlek och bra vibrationer som jagade igenom hela kroppen på ett sätt som skulle göra Kicki Danielsson stolt. Dessutom var det väldigt skönt att bara vara en massa utomhus. Smula sönder stenar med händerna, lukta på tång och klappa på en gammal ek som dött i flera hundra år men ännu inte börjat böja sig mot marken.

Indieninspiration

Och Goenka meditationsgurun sa:

"This will change too."

Och yogaläraren sa:

"Ignorance is taking the unreal as real."

Och rastatrumpetaren sa:

"I guess we will hear this Buddhist mantra record a couple of times this week. Well, I guess it's all good, imagine if the tibetans would have listened to Rage against the machine all the way through their struggle."

Och Tom Robbins säger (angående teorin att det var blommorna som dödade dinosaurierna...):

"... intelligence was trying to teach our planet a lesson, to wit: it is better to be small, colorful, sexy, careless and peaceful, like the flowers, than large, conservative, repressed, fearful and aggressive, like the thunder lizards; a lesson, by the way, that the Earth has yet to learn. "

Läs Jitterbug Parfume!

Hej då bergen

Imorse när jag promenerade genom skogen till min morgonyoga klättrade det en hel apfamilj i granarna intill stigen. I en annan vardag hade det känts väldigt exotiskt.

Oanade förhårdnader

Jag har fått meditationsförhårdnader på ovansidan av fötterna, snön på stans Himalayatoppar har börjat smälta och imorse lyckades jag slutligen knyckla in mig i en tillfredsställande lotusställning. Dags att dra vidare. Nästa anhalt Varanasi. Tydligen varmaste stallet man kan besöka i Indien såhär års. Och inte på ett bra sätt. Skogsyogadudsen hånar mig och tror att jag kommer att dö av antingen värmeslag eller matförgiftning. Vi får väl se. Jag litar på Mamma Ganges.

Det blommar en massa svenska sommarblommor har nu. Nostalgi. Hemkärlekssuckers är vi allihopa. Jag ser fram emot att få lukta på svensk vår alldeles strax.

Ikväll ska jag bli didgeridoohealad av musketör nummer två. Från och med Delhi på söndag börjar jag leka ensammusketör.

Berg berg berg

Det bidde ingen grotta. Kanske inte helt forvånande... Lite för kallt, lite för jobbigt att klättra i berg, lite för många björnar som inte riktigt hunnit flytta ut ur sina vintergrottor och lite för mycket lathet. Men det bidde ett fantastiskt litet guest house halvägs upp i bergen. Utanför en liten by som heter Dharamkot, som ligger utanför den lilla stad där Dalai Lama har sitt hang-out, som ligger utanfor Dharamsala. Vi har andetagstjyvande bergsutsikt rakt utanför fönstret, en perfekt liten yogaveranda och småbonder, kor, getter och mulor som grannar. Tio minuters promenad neråt dalen ligger en utspridd handfull med små restauranger och yoga-hak. Indisk enkelhet och vasterländsk turistlathet i go' kombination.
I Dharamkot finns en liten 'tea-shop' som säljer bästa havregrynsgröten i stan, plus allt mellan himmel och Himalaya. I skogen bakom te-haket håller ett ödmjukt serbiskt yogaproffs (inofficiellt) gratis yogalektioner varje morgon. Jag har goda planer på att bli stammis. Har bara lyckats gå en gång än så länge dock på grund av regn och andra olägligheter. I söndags vandrade vi upp i bergen med samma yoga-gäng. Det yogisarna kallade 'en enkel promenad' tog närapå livet av mina arma små ben och lungor. 7 kilometer enkel väg och från 2000 till 3000 meter på höjden. På toppen rundade vi av med ett en och en halv timma långt yogapass med snöpudrade bergstoppar som utsikt mellan benen. Därefter thali (ris, dal och chapati. mmm m mm!) och total frid i hela kroppen. Berg is the shit!

Tillbaka till grottstadiet

Enligt originalplanen skulle jag åkt till Sverige imorgon. Men jag insåg att det hade varit helt befängt att åka hem redan så istället blir nästa anhalt Dharamsala. Jag får två fina ashrambröder som sällskap också; en amerikansk rastatrumpetare som aldrig är tyst och har läst stora delar av universums alla böcker om religiös historia och en holländsk didgeridoohealande kock som tycker om att diskutera energi. Det resesällskap man kan vänta sig att hitta i ett indiskt ashram antar jag. Det är bra av mig att alltid teama ihop mig med matlagningskunniga människor tycker jag. Om inte kylan suger musten ur oss har vi en ambitiös plan att gå på långpromenad i bergen och hitta en lämplig grotta där vi kan slå oss ner ett tag, meditera hela dagarna, elda mat och do the asket-thing. Nytt hemresedatum är 27 april.

Sedan undrar jag om det är någon som fortfarande läser bloggen? Jag har fortfarande inte lyckats yoga bort mitt bekräftelsebehov... Skönt att ha något att jobba på i grottan.

Familjeutflykt

Morgonstund har guld i mun

Enligt Ayurveda finns det fyra typer av människor. De som går upp mellan kl 4 och kl 5 = spirituella personer, de som går upp mellan kl 5 och kl 6 = intellektuella personer, de som går upp mellan kl 6 och kl 7 = fysiskt aktiva personer, och de som går upp efter kl 7 = dårar. De senaste dagarna har jag därmed tagit mina första stapplande steg som spirituell varelse. Sedan jag kom till Ashramet har jag släpat mig upp runt 5.15-snåret varje morgon. De senaste dagarna har jag dock lyckats sparka mig upp kl 4.45 for att kallduscha före eldsjungandet. True yogic style. Jag hoppas att detta inte raderar all min intellektualitet.

Magen

En bra mage ar grunden till all lycka enligt yogisarna. Min mage ar inte sa bra.

Mitt i naturen

Imorse gick vi morgonpromenad längs med Ganges och lärde oss borsta tänderna med pinnar från tandkrämsträdet. Vi såg på när solen tittade upp över bergen och vår lärare berättade att det bor elefanter och tigrar på andra sidan floden. På den här sidan finns det mest kor, apor och hundar, men enligt uppgift även en och annan kobra.

Mataji är Ashramets matriark. Hon är en tyska som flyttade till Indien för 40 år sedan, did the yogi-thing och gifte sig med en Baba. Nu har hon långa grå dreadlocks och stort russinansikte, men sitter fortfarande timvis i lotusställning utan att en enda av russinrynkorna rör sig en millimeter. Babaji har vandrat vidare och nu driver hon Ashramet tillsammans med sina tre flodbarn, tillika mina lärare och bland de mest imponerande människor jag träffat, Ganga, Mandakini och Gangotri.

Rensning och kärlek

Idag har jag druckit sju liter vatten, bajsat vatten, kräkts vatten och sköljt näsan med vatten. Nu ska min kropp hitta tillbaka till balansen säger yogisarna.
Jag har slagit mig ner med Tyska trollet intill Mamma Ganges vid Himalayas södra ände och yogar mig igenom dagarna. Tyska trollet, jag och en liten mus delar rum i ett fantastisk litet ashram fullt av vackra och visa människor, tre hundar och en hög med kor. Jag deltar i en kurs som heter ‘Clinical yoga and ayurveda’ och kommer stanna här månaden ut. Jag lär mig en massa självklara hemligheter om kroppen och livet, och får en allt mer intim och öppen relation till mitt anus for var dag som går. Det pågår en hel del rensning av såväl kropp som själ och idag gav jag mig alltså in på storstädningen deluxe, 'shankprakshalana'. Nu ska jag vila resten av dagen och bara äta speciell snällmat i en månad. Det ska göra susen sägs det.

På vägen hit stannade jag till i Delhi och blev kär i denna fantastiska stad. Mestadels för att jag älskade mig själv så mycket där tror jag. Mitt i den vilda basaren blev jag påsprungen av Alma igen. En argentinsk själ med håret fullt av sagor som dansar for gatubarnen när de ber om pengar. Det blev ett sista dygn tillsammans med henne och hennes vänner, Rickshacyklisten, Magimusikanten och Krokimodellen, fullt av mat på röda plastmöbler, parkletande, öronrensande och kärlek. Dessutom blev jag kärlekssångs- och handmassageuppraggad i en park (äkta Indian style), besökte diverse tempel och monument och åt Indiens bästa Malai kofta.

This will change too

Herre min Buddha vilken smärta!!!
Fortfarande en massa förvirring och övervälmning. Nästa anhalt snäll tant i Mumbai, och sedan New Delhi-Rishikesh-Ashram med Tyska trollet. Jag återkommer.

Meditation camp

Följande kommer att vara mitt schema de kommande tio dagarna:

4:00 am		Morning wake-up bell
4:30-6:30 am		Meditate in the hall or in your room
6:30-8:00 am		Breakfast break
8:00-9:00 am		Group meditation in the hall
9:00-11:00 am		Meditate in the hall or in your room according to the teacher's instructions
11:00-12:00		Lunch break
12-1:00 pm		Rest and interviews with the teacher
1:00-2:30 pm		Meditate in the hall or in your room
2:30-3:30 pm		Group meditation in the hall
3:30-5:00 pm		Meditate in the hall or in your own room according to the teacher's instructions
5:00-6:00 pm		Tea break
6:00-7:00 pm		Group meditation in the hall
7:00-8:15 pm		Teacher's Discourse in the hall
8:15-9:00 pm		Group meditation in the hall
9:00-9:30 pm		Question time in the hall
9:30 pm		Retire to your own room--Lights out

Dessutom är det förbud på att tala, skriva, läsa, lyssna på musik samt ägna sig åt sexuella aktiviteter. Japp, nu kör vi! Hard core. Kommer således vara tyst från mig tills jag återvänder till civilisationen 25 februari. Under tiden finns jag på Pune Riverside Vipassana center och upptäcker storheter.

Det andliga Indien

Spiritualisera

I den här miljön kan man ju liksom inte göra annat än att dyka ner till själen och undersöka den från alla vinklar och vrår som man inte ens visste fanns. Den där stora boken man går och bär omkring på men oftast är för lat, stressad eller rädd för att läsa. Nu har jag i alla fall börjat läsa. I femton kapitel samtidigt. Helst skulle jag vilja hoppa fram till sista sidan och se hur sagan slutar men det verkar vara en mycket listig bok som inte går att öppna bakifrån. Synd, men desto mer spännande. Jag och min hemlighetsfulla själ har även fått sällskap av en holländska med fin frisyr. Yogandet fortsätter, men istället för abnorm vighet och god hälsa har min kropp drabbats av kollapps. Handleden har fått en öm klump, jag har upptäckt två oroande stora tandtroll i munnen, fått en glugg mellan framtänderna, sträckt nacken och drabbats av ryggont. Tant, tant, tant.

Yoga camp

Mina dagar består av: yoga, meditation, städning, matlagning, småpill, äta, bajsa, läsa, skriva och sova. Jag trivs som en ko med obegränsad tillgång till världens saftigaste gräs. Inte så många spektakulära utsvävningar men just nu är det exakt allt jag behöver. Har gjort meditationsframsteg, blivit ett par centimeter vigare och bor med en varm, rund och fnissig kanadensisk kock.

Jag bor hos en liten trollpacka

En av ägarna till gården där jag strosar runt om dagarna är en gammal kvinna vid namn Pat. Hon har diverse intressanta egenskaper. Hon är ett ess på biodynamiskt jordbruk, hon har den största överläppen jag någonsin skådat, hon lagar gudomlig aubergine och hon hittade en stor knut i mitt hjärtchakra med sin maagiska sten härom dagen. Brösttryck, strypt innifrån och tårsprut. På tisdag ska hon ta med mig och shoppa blomessenser. Fortfararande lite skakis.

På torsdag flyger jag till Cairns. Innan dess ska jag försöka skaffa mig ett nytt visum, en ny försäkring, spränga surfoskulden och jobba på min hjärtknut.