Vårvindar

Våren är fantastisk! Och också lite svår, det måste medges. Idag släpade jag mig till slut ut och promenerade på kyrkogården. Jag såg två duvor som jagade varandra för att få knulla och fyra barn som satt i ett hörn och tjuvrökte.

Min nya idol är Julia Hill. Hon bodde i ett över tusen år gammalt träd i 738 dagar för att det skulle få leva. Och det fick det.

Allt ska bort

Förändringens tid är här. Varje dag har varit den andra förvirrande olik den senaste tiden. Frustration och analysöverdos. Först och främst har den stora planen ändrat på sig ett par gånger. Förra veckan utökades bilturen till att sträcka sig hela vägen genom öknen över till Östkusten, i förrgår verkade det som att hela planen skulle dö och idag är allt hemligt men troligtvis tillbaka på förra-veckan-spåret. Är även mitt inne i intensivt tentaplugg som har en tendens att alltid få en att transformeras mellan geni och idiot minst ett par gånger per dag. Till råga på allt insåg jag häromsistens att jag slagit mitt vara-borta-från-Sverige-rekord för ett bra tag sedan vilket i sin tur inspirerade till diverse existentiellt ältande och rotletande. I söndags kom så den avgörande faktorn som i slutänden fick diagnospaletten att trilla ner. Tiden byttes och Sverige är nu tio timmar bort istället för åtta och kvällarna är ljusare. Summan av dessa händelser är att det officiellt är dags för en släng av vårdepression. Likt SJ inför första snöflingan var jag så klart helt oförberedd och insåg inte sambandet förrän alldeles nyss. Istället har jag vandrat runt likt en kliande vålnad och farat för min psykiska hälsa i vad som känts som en evighet men i jordmått mätt varat i cirka tre dagar. Jag tycker fortfarande att livet är lite dummare än vanligt men nu har jag i alla fall en nästan trovärdig orsak att skylla på. Åtminstone mer kreativ än de föregående som varit; skitliv, skitmänniskor, skitmelbourne, skitakademiker, skitemelie, skitböcker, skitpolitik och skitkänslor.

5000 tantpoäng

Våren gör en inte bara glad och rynkig av giftiga solstrålar, den gör även att man smygåldras mentalt ett par hundra år. Ända sedan det fina vädret kom har jag gått omkring och fånlett mot solen, luktat på blommor och haft ett stångande sug efter termosar, filtar och solnedgångar över svenska insjöar. Igår när jag klev innanför dörren på stora huset kom den slutgiltiga droppen som gjorde mig brutalt medveten om mitt tanttillstånd. Stora huset var rent och varmt. Och det gjorde mig lycklig.

Den tråkiga baksidan är att renheten är ett resultat av att min favoritsambo ska flytta ut. Men å andra sidan kanske det innebär att det flyttar in någon som kan lära mig virka, å så är tantcirkeln sluten...

Vår igen

Fördelen med att åka från sommar till vinter är att man får en bonusvår på köpet. Än en gång bli lika förvånad över hur det känns att ha inspiration, spring i benen, inte vara frysparalysered och inte enbart vistas utomhus för att det är ett irriterande, nödvändigt ont för att kunna ta sig från punkt A till punkt B. Får en återigen att undra varför man envisas med att tillbringa stora delar av sitt liv på en av norra halvklotets avlägsnaste kanter... Och varför man ska sitta inne och läsa om idiotomständig internationell lag när man istället kan springa bort springet från benen/picknicka/titta på hundar i stora grannparken/bada/dricka solnedgångsöl på verandan/utflykta. Men jag skaaaaaaaaa. Det ääääääär intressant. EEEEEEEgentligen. Och jag har tenta på måndag.