Familjeutflykt

Morgonstund har guld i mun

Enligt Ayurveda finns det fyra typer av människor. De som går upp mellan kl 4 och kl 5 = spirituella personer, de som går upp mellan kl 5 och kl 6 = intellektuella personer, de som går upp mellan kl 6 och kl 7 = fysiskt aktiva personer, och de som går upp efter kl 7 = dårar. De senaste dagarna har jag därmed tagit mina första stapplande steg som spirituell varelse. Sedan jag kom till Ashramet har jag släpat mig upp runt 5.15-snåret varje morgon. De senaste dagarna har jag dock lyckats sparka mig upp kl 4.45 for att kallduscha före eldsjungandet. True yogic style. Jag hoppas att detta inte raderar all min intellektualitet.

Varldens näst roligaste snacks...

... heter Pan. Du tar ett litet löv, fyller det med diverse färgglada såser och klumpar med mint-, ros-, kokos-, coctail- och sagosmak, viker ihop till ett paket och stoppar i mungipan. Som ett tuggummi i köttbullestorlek som du sedan kan tugga och suga på tills alla lustiga smaker har dansat färdigt i munnen och vidare ner i magen. Så mycket mer än bara snask, har snackar vi en tio minuter lång psykadelisk smakexplosion. De flesta icke-indier jag pratat med tycker det smakar skit, jag tycker det var alldeles för intressant för sådana hårda ord. Och för gott.

Magen

En bra mage ar grunden till all lycka enligt yogisarna. Min mage ar inte sa bra.

Mitt i naturen

Imorse gick vi morgonpromenad längs med Ganges och lärde oss borsta tänderna med pinnar från tandkrämsträdet. Vi såg på när solen tittade upp över bergen och vår lärare berättade att det bor elefanter och tigrar på andra sidan floden. På den här sidan finns det mest kor, apor och hundar, men enligt uppgift även en och annan kobra.

Mataji är Ashramets matriark. Hon är en tyska som flyttade till Indien för 40 år sedan, did the yogi-thing och gifte sig med en Baba. Nu har hon långa grå dreadlocks och stort russinansikte, men sitter fortfarande timvis i lotusställning utan att en enda av russinrynkorna rör sig en millimeter. Babaji har vandrat vidare och nu driver hon Ashramet tillsammans med sina tre flodbarn, tillika mina lärare och bland de mest imponerande människor jag träffat, Ganga, Mandakini och Gangotri.

Rensning och kärlek

Idag har jag druckit sju liter vatten, bajsat vatten, kräkts vatten och sköljt näsan med vatten. Nu ska min kropp hitta tillbaka till balansen säger yogisarna.
Jag har slagit mig ner med Tyska trollet intill Mamma Ganges vid Himalayas södra ände och yogar mig igenom dagarna. Tyska trollet, jag och en liten mus delar rum i ett fantastisk litet ashram fullt av vackra och visa människor, tre hundar och en hög med kor. Jag deltar i en kurs som heter ‘Clinical yoga and ayurveda’ och kommer stanna här månaden ut. Jag lär mig en massa självklara hemligheter om kroppen och livet, och får en allt mer intim och öppen relation till mitt anus for var dag som går. Det pågår en hel del rensning av såväl kropp som själ och idag gav jag mig alltså in på storstädningen deluxe, 'shankprakshalana'. Nu ska jag vila resten av dagen och bara äta speciell snällmat i en månad. Det ska göra susen sägs det.

På vägen hit stannade jag till i Delhi och blev kär i denna fantastiska stad. Mestadels för att jag älskade mig själv så mycket där tror jag. Mitt i den vilda basaren blev jag påsprungen av Alma igen. En argentinsk själ med håret fullt av sagor som dansar for gatubarnen när de ber om pengar. Det blev ett sista dygn tillsammans med henne och hennes vänner, Rickshacyklisten, Magimusikanten och Krokimodellen, fullt av mat på röda plastmöbler, parkletande, öronrensande och kärlek. Dessutom blev jag kärlekssångs- och handmassageuppraggad i en park (äkta Indian style), besökte diverse tempel och monument och åt Indiens bästa Malai kofta.

Jag sov vid floden

Sarita betyder flod på hindi och inatt sov jag hos Floden. Mellan igår lunch och idag frukost hängde jag med Sarita och hennes familj i en medelklassförort till Mumbai. Vi meditationskursade ihop och när pratförbudsbubblan spräcktes sista dagen visade det sig att hon har en dotter som jobbar i Köpenhamn. Baserat på denna tighta gemenskap bjöd hon in mig till sitt hem. "She is like me, very friendly nature. You can become best friends." Så nu har jag fått mig en bästa kompis i Köpenhamn som jag ännu inte träffat. Arrangerat bästisskap. Under denna oväntade och fantastiskt varmhjärtade resortvistelse (eget rum i någon form av gästlokal i intilliggande höghus, dusch som sprutar uppifranå hemhjälpslagad mat och chaufför som skjutsade mig till flyget. Lyxelilyx.) fick jag en snabbkurs i hindi av hennes andra dotter som planerar att antingen jobba som journalist på BBC eller bli modell, blev introducerad för världens kanske roligaste snacks 'panipuri' och blixtbesökte ett Krishnatempel.

Nu är jag i Delhi och imponeras över att bo mitt i en vild och vacker basar. Har snackar vi hela Indienpaketet. Kor som trängs med cykelrikshor, som trängs med indiska skoluniformer, som trängs med västerlandska hobbyhippies, som trängs med färgsprakande tyger och smycken och kläder och mat. Tvärs över korridoren bor ett gift par som kommit hit från Malaysia på cykel. Respekt.