Ute i verkligheten igen

Hej då Ashram och Hej Byron Bay. Australiens hippihåla som gick och blev turismattraktion och och tömdes på hippies och fylldes med backpackers och rikingar. Typ. Aningens kontrast till den senaste slumrande månaden. Yogaorganisationens grundare och guru var på besök i helgen och pratade klokheter och spred galna energier omkring sig. Konstig, konstig helg full av intressanta människor och känslor som beslöt sig för att hoppa ut ur kroppen. Vidare mot farmarbete i ett kollektiv utanför stan om ett par dagar. Och sedan. Sveeeeeeeriget.

Spiritualisera

I den här miljön kan man ju liksom inte göra annat än att dyka ner till själen och undersöka den från alla vinklar och vrår som man inte ens visste fanns. Den där stora boken man går och bär omkring på men oftast är för lat, stressad eller rädd för att läsa. Nu har jag i alla fall börjat läsa. I femton kapitel samtidigt. Helst skulle jag vilja hoppa fram till sista sidan och se hur sagan slutar men det verkar vara en mycket listig bok som inte går att öppna bakifrån. Synd, men desto mer spännande. Jag och min hemlighetsfulla själ har även fått sällskap av en holländska med fin frisyr. Yogandet fortsätter, men istället för abnorm vighet och god hälsa har min kropp drabbats av kollapps. Handleden har fått en öm klump, jag har upptäckt två oroande stora tandtroll i munnen, fått en glugg mellan framtänderna, sträckt nacken och drabbats av ryggont. Tant, tant, tant.

Yoga camp

Mina dagar består av: yoga, meditation, städning, matlagning, småpill, äta, bajsa, läsa, skriva och sova. Jag trivs som en ko med obegränsad tillgång till världens saftigaste gräs. Inte så många spektakulära utsvävningar men just nu är det exakt allt jag behöver. Har gjort meditationsframsteg, blivit ett par centimeter vigare och bor med en varm, rund och fnissig kanadensisk kock.

Ickeassimilering

Helt plötsligt fann jag mig själv beering with the backpackers. Träffade en trevlig fransyska på hostlet igår och innan jag visste ordet av befann vi oss på THE backpacker bar in town och jag var omringad av fyllelekar och brunstiga leenden. Mitt första djupdyk i australiensisk backpackerkultur och alla fördomar bekräftades. Sorgligt men sant.

Andra svårförståeliga/irriterande australiensiska egenheter:

• ALLA toalettdörrar går inåt. Sjukt opraktiskt. Varför?
• Plastmuggar, plastbestick, plastlådor, plastpåsar, plastpåsar, plastpåsar.
• Tusentals olika varianter av fluffig, svampig formfranska. Antal varianter av gott, grovt och redigt bröd i icke exklusiva brödbutiker: 0.
• Konservativ nationalism och smygig vardagsrasism här, där och everywhär.
  

Diverse

Har varit på en ö utanför Brisbane ett par dagar och tittat på havet, badat och gjort ett ganska patetiskt surfförsök. Fint. Hav är bra på att ladda batterier, inspirera och suga bort tråkiga tankar. Och den här ön i det här havet var exceptionellt bra på att göra vegoburgare, ta överpris för internet, sprida ut lugn och ro och bjuda på fantastiska utsikter överallt.

Från och med onsdag ska jag WWOOFa i ett Yoga Ashram i Brisbane. Celibat, morgon -och kvällsmeditation, nakenförbud, drogförbud, köttförbud och hela kittet. Tänker eventuellt införa ett privat kommunikationsförbud första veckan också, så om jag inte svarar på kommunikationsförsök så vet ni varför... Ska bli spännande och förhoppningsvis dra fram de viga, samlade och spirituella sidorna hos mig.

Annons:
Alla som känner någon som känner någon som vet något om en ledig lägenhet/vrå i Malmö från och med sissodär april är väldans välkomna att höra av sig och berätta...

En trevlig bekantskap

Hej då min vän, delägare, kollega, kock, kung, sambo, lärare, reskompanjon, musa, massör, chaufför, passagerare och kärlek. Det var skoj.

Brr...Brr...Brisbane

Snart. På tisdag för att vara petnoga. Brisbane och dags för äventyr på egna springsugna ben.

Nu är jag frisk och glad och har de senaste dagarna; scoootrat, tittat på höga skogstäckta berg som blir alldeles blå för att de är så långt borta, höga och sagofantastiska, blivit rädd för en krokodilvarningsskylt, tittat på många och en del bra filmer, lyssnat när hippiereceptionistan vände ut och in på sin historia och kastade ut insidan över kaffekopparna och skärbrädan full av smulor och bröd, stirrat djupt i mina egna ögon och upptäckt att de ändrat färg, ätit en exotisk frukt och insett att man aldrig kan förbereda sig på förändringar och att det inte finns någon som helst anledning att försöka.