...tittade jag en hel del på hyrbilsinsidan och trevliga tysken.

Och jag såg...

...min första surfare...

...min första känguru...

...och mitt första kängurubajs.

Språkbarriärer

Och så slår språkets begränsningar och barriäriska egenskaper ner som en bomb i vardagen! Försökte härom natten berätta en godnattsaga i form av en fri översättning av Loranga, Mazarin och Dartanjang. Själva berättelsen är såklart genial nog att överleva triviala saker så som språk och mina begränsade engelskakunskaper, men "Täcke med kaffefläck!" går helt enkelt inte att översätta till engelska på ett tillfredställande sätt...

Assimilation

Har nu tagit ett betydande steg mot assimilation och köpt min första burk Vegemite. Ett högst mystiskt smörgåspålägg bestående av koncentrerat jästextrakt. Vid första försöket precis lika äckligt som det låter, men sedan dess har det sakta men säkert försett mig med ett nytt, stångande beroende som skriker åt mig att den mest logiska sysselsättningen vore att sitta inomhus och äta vegemitemackor dygnet runt. Vegemite är en grundbult i det australiensiska samhället och en stolt produkt av Kraft foods-familjen. Och säkerligen även av viss betydelse för fetmabygget då denna bruna dundermassa traditionellt ackompanjeras av rostat vitt bröd och rikliga mängder smör. Men för att övertyga australiensarna om min "integreringsbarhet" väljer jag istället att luta mig tillbaka, fokusera på de nyttiga b-vitaminer som finns någonstans bland konserveringsmedlen och hämta en öl i kylen medan rosten förser mina english muffins med värme och kärlek.

Alltid den där hönan och det där ägget

Går den höga andelen australiensare lidandes av fetma att spåra till att det finns så många olika sorters kakor, eller finns det så många sorters kakor för att det finns så många australiensare som är feta?