Seriösa partners söndagsmöts

Igår hade jag och partnern söndagskonferens med Företaget. Mycket spånande och spektakulära idéer. Mycket te och mycket valnötter, och vissa organisatoriska framsteg. Och så placerade vi första lilla sparken på den första bollen. Så se upp i backen för nu rullar vi. Största utmaningen just nu är att försöka fånga in och tämja de där vilda idéerna som inte gärna ser sig själva i burar. Jag är inte så mycket för burar jag heller och tror egentligen att idéer mår bra av att få flyga fritt så mycket som möjligt, men det blir opraktiskt när de flyger vilse. Korrigering: största utmaningen just nu är att bygga mysiga och attraktiva burar åt våra idéer där de vill bo, trivas, frodas och reproduceras.

F:et i planen står för Företaget

Peppig affärsmiddag med Partnern. Jag tror vi har någonting på gång och jag tror det kommer att bli någonting bra. Nu är det på tiden att starta Företaget. Snart ska Malmö veta bättre!

Boken den Boken

Idag har jag undvikit att skriva på Boken hela dagen. Inser att jag just nu skriver mer om Boken än i Boken. Såhär kommer det till exempel kanske stå på baksidan:

En berättelse om sagorna i vardagen.

En saga om främlingarna i vår närhet.

En historia om lågmäld passion och hemliga hjältar.

Kom så flyger vi

Hemlisen är att vi alla har vingar och superkrafter, muterade av livet och redo för stordåd.

Dunderhonung och multikultiparad i trollskogen

I helgen var jag i friheten. Tillsammans med en näve svenskar, en dansk familj, en fransman, en slovak, en irakier, en portugis, en mexican och Bellman korsade jag den blekingska gränsen till fots. Det var långpromenad genom finklädd lövskog, ärtgrön sagoskog och mäktig trollskog. Vi gick och gick och gick, grillade äpplen, skrattade döden och depressionen rakt upp i ansiktet, sov i vindskydd, pussades med regn, härmade djur, och jag och Syster åt en väldig massa ris och linser. Och då och då kom John Bauer förbi och envisades med att illustrera vår saga. Långpromenader är de bästa promenaderna.

Livet är inte bara en saga. Ibland är det en serietidning också. Som imorse till exempel när Finurliga Fen föreslog att jag skulle börja äta dunderhonung. Eller bidrottningsgelé som det visst heter nuförtiden. Hur kan jag låta bli? Det funkade uppenbarligen för Bamse och bidrottningar brukar ju få ett och annat gjort, känns som win, win. Dags att bli bidrottningsproduktiv.

50 är mer än 100 men 25 är för lite

Ny status. 50% glassförsäljare, 25% författare och 25% jobbsökare/företagsetablerare. Fantastiskt bra att inte jobba så mycket och fascinerande hur lång hälften av tiden kan kännas.

Tåg, bebis och bröst

När jag kom hem från Stockholm igen hade buskarna utanför mitt fönster bytt färg och regnblåsten kommit till stan. Jag spenderade hela gårdagseftermiddagen på snigeltåg mellan Stockholm och Malmö. Nästan sex timmar av blygsamt skumpande tillsammans med Ben Harper, Belle & Sebastian och Jenny Diski. Och mot slutet, skavande hörlurar, grus i ögonen, vakuum i magen och diverse kroppsodörer förenade i den stillastående tågluften. Men oj vad jag gillar tåg! Det gör Jenny Diski också tydligen, och efter att ha tillbringat denna resa tillsammans börjar vi motvilligt bli kompisar. Jag tror det är ömsesidigt. Framförallt motvilligheten. Det obekväma men oemotståndliga med oönskade likheter.

Anledningen till tågandet var firning av Bajsvännen och Schlagersekreterarens 26-årsdagar. Fast mest firade vi att de är med barn. Bajsvännen har en människa växandes nedanför sina nya stora bröst. Det är väldigt coolt och jag kan inte tänka mig annat än att de kommer bli en alldeles fantastisk trio. Som grädde på moset fick jag även fika jättelänge med Karin. Finaste Karin 'Mama tits' Ödén, nu dock rejält utkonkurrerad av Bajsvännen vad gäller det epitetet. Lyckost mig som har så många vänner med mammabröst. Vi pratade också lite om tåg. Och en massa om livet och resorna. Och så var cirkeln sluten.