Jag har en hatt och jag har en plan

Så var beslutsångesten dödad med ett beslut. Hemresa och studier blir skjutna på framtiden och mina fötter förblir resande fram tills vårvädret och flyttfåglarna kommer tillbaka till Sverige. Inte nog med detta, jag har även en plan utstuderad in i minsta detalj. Nåväl, inte riktigt. Men jag har en plan.

15 november flyger jag och Tysken till Perth. Tysken köper en bil (förhoppningsvis en van som vi kan förvandla till världens bästa rullande hostel, men eftersom jag bara är en lycksökerska utan egna finanser kan jag endast försöka påverka det slutgiltiga beslutet genom subtil lobbyverksamhet...). Sedan roadtrippar vi uppför den långa, ensliga västkusten till Broome, tittar på en massa hav, svettas bredvid öknen och lever på burkbönor och roadkills. Beroende på diverse omständigheter bär det sedan av till antingen Darwin eller Alice Springs. Allt som allt sissodär 400-500 mil utspritt över en och en halv månad. Istället för fåniga billekar ska vi utbyta språk med varandra och istället för duschar ska vi dricka en massa vatten och svettas kropparna rena inifrån och ut. Vi har ännu inte kommit på någon strategi för att inte börja hata varandra inuti den minst sagt begränsade bilytan, men det är ju fortfarande ett par veckor kvar som kan ägnas åt finslipning. Efter nyår blir det hej då och jag fortsätter för egen maskin till Brisbane och gör östkustgrejen. Hittar ett par jobb, lär mig surfa som en gudinna och ägnar mig åt min konst. Så blir det.

Och så har jag köpt mig en hatt.