Allt ska bort

Förändringens tid är här. Varje dag har varit den andra förvirrande olik den senaste tiden. Frustration och analysöverdos. Först och främst har den stora planen ändrat på sig ett par gånger. Förra veckan utökades bilturen till att sträcka sig hela vägen genom öknen över till Östkusten, i förrgår verkade det som att hela planen skulle dö och idag är allt hemligt men troligtvis tillbaka på förra-veckan-spåret. Är även mitt inne i intensivt tentaplugg som har en tendens att alltid få en att transformeras mellan geni och idiot minst ett par gånger per dag. Till råga på allt insåg jag häromsistens att jag slagit mitt vara-borta-från-Sverige-rekord för ett bra tag sedan vilket i sin tur inspirerade till diverse existentiellt ältande och rotletande. I söndags kom så den avgörande faktorn som i slutänden fick diagnospaletten att trilla ner. Tiden byttes och Sverige är nu tio timmar bort istället för åtta och kvällarna är ljusare. Summan av dessa händelser är att det officiellt är dags för en släng av vårdepression. Likt SJ inför första snöflingan var jag så klart helt oförberedd och insåg inte sambandet förrän alldeles nyss. Istället har jag vandrat runt likt en kliande vålnad och farat för min psykiska hälsa i vad som känts som en evighet men i jordmått mätt varat i cirka tre dagar. Jag tycker fortfarande att livet är lite dummare än vanligt men nu har jag i alla fall en nästan trovärdig orsak att skylla på. Åtminstone mer kreativ än de föregående som varit; skitliv, skitmänniskor, skitmelbourne, skitakademiker, skitemelie, skitböcker, skitpolitik och skitkänslor.

Assimilation II

Har nu köpt mitt livs första burk jordnötssmör. Hjälp. Australien vad gör du med mig?!

Sommar nu då?

Aaaaaaaaah... Första riktiga sommardagarna och första riktiga Melbourne-havsutflykten. Tysken har en lägenhetskompis som har en flickvän som har en bil som idag åkte till stranden via min trappa. 35 grader varmt, fint folk, rockklassiker ur radion, jordgubbar, hav, sandiga handdukar, öl och buskkisssa. Imorgon börjar sista lektionsveckan och så ska jag få besök av två danska soffsurfare. Spännande.

Grattis i efterskott världens finaste morfar!

Världens finaste historieberättarmorfar, fiskarmorfar, fnissmorfar, kittla-på-fötterna-morfar, fotografmorfar, trädgårdsmorfar, läsmorfar, tomtemorfar, bilglasögonmorfar och otellomorfar. Året om. Dålig på det där med att komma ihåg födelsedagar. Hade varit fint att äta kakor och säga grattis live, och på rätt dag. 85 bast, bra jobbat!

Stor besvikelse

Antiklimax. Efter cirka en och en halv timma på två olika, iskalla spårvagnar, en tio minuters promenad längs den mest höga-vita-murar-och-avancerade-säkerhetsanordningar-täta gata jag besökt kom jag så fram till Svenska konsulatet i Melbourne. Ett väntrum och ett kontor med sammanlagd yta bara marginellt större en en korvkiosk pyntat med diverse turistböcker och en och annan Astrid Lindgren-hyllning. Inuti kontoret satt en mycket vänlig äldre dam, med mycket vanlig äldre-dam-frisyr som skrev ut min översättning på en pisskvart och sedan var det äventyret över. Hela upplevelsen påminde betydligt mer om ett besök hos Svenska kyrkans kontor i valfri svensk småstad med under 2000 invånare än om Casablanca. Besöket fyllde hur som haver sitt primära syfte och jag har nu det dyraste A4-papper jag någonsin köpt nerknycklat i min plånbok. Se upp alla vänstertrafikanter, här kommer jag!

Bäddat för äventyr

Hahahahaha. Imorgon ska jag och min hatt bege oss till Svenska Ambassaden (för att vara petnoga så ligger den "riktiga" ambassaden i Canberra och det här är bara Svenska konsulatet i Melbourne. Men det låter ju inte alls lika pampigt och tufft...). Vet inte om det är mina ambassadfördomar, den stela ambassadkvinnan jag pratade med i telefon idag eller hatten som bär skulden, men jag har en väldigt rolig och relativt verklighetsfrämmande bild i huvudet av hur det kommer att gå till. Tänk 1940-talsfilm a la Casablanca, svartvitt, slow motion, ambassadpersonal i avancerade, blänkande frisyrer, sekretess och femtusen papper som ska fyllas i och stämplas för hand av en ambassadperson med fantastisk frisyr. Under tiden det tar att stämpla alla papper kommer antagligen Australien ockuperas av det där terroristlandet Irak. Jag och en mörk främling kommer söka trygghet i varandras rädsla, bli kära och fly ut i öknen via en hemlig bakdörr som bara han känner till eftersom hans pappa jobbar som städare på ambassden och han spenderade större delen av sin barndom i ambassadhuset. Sedan ägnar vi resten av våra dagar åt att tämja kameler och starta en alldeles egen fredsrörelse som i slutänden räddar hela världen.

En version lite närmare sanningen är att jag ska få mitt körkort översatt till engelska.

Jag har en hatt och jag har en plan

Så var beslutsångesten dödad med ett beslut. Hemresa och studier blir skjutna på framtiden och mina fötter förblir resande fram tills vårvädret och flyttfåglarna kommer tillbaka till Sverige. Inte nog med detta, jag har även en plan utstuderad in i minsta detalj. Nåväl, inte riktigt. Men jag har en plan.

15 november flyger jag och Tysken till Perth. Tysken köper en bil (förhoppningsvis en van som vi kan förvandla till världens bästa rullande hostel, men eftersom jag bara är en lycksökerska utan egna finanser kan jag endast försöka påverka det slutgiltiga beslutet genom subtil lobbyverksamhet...). Sedan roadtrippar vi uppför den långa, ensliga västkusten till Broome, tittar på en massa hav, svettas bredvid öknen och lever på burkbönor och roadkills. Beroende på diverse omständigheter bär det sedan av till antingen Darwin eller Alice Springs. Allt som allt sissodär 400-500 mil utspritt över en och en halv månad. Istället för fåniga billekar ska vi utbyta språk med varandra och istället för duschar ska vi dricka en massa vatten och svettas kropparna rena inifrån och ut. Vi har ännu inte kommit på någon strategi för att inte börja hata varandra inuti den minst sagt begränsade bilytan, men det är ju fortfarande ett par veckor kvar som kan ägnas åt finslipning. Efter nyår blir det hej då och jag fortsätter för egen maskin till Brisbane och gör östkustgrejen. Hittar ett par jobb, lär mig surfa som en gudinna och ägnar mig åt min konst. Så blir det.

Och så har jag köpt mig en hatt.

Hej då

I veckan hittade The Dude en bättre lya och håller nu på att tömma stora huset på stora delar av dess någorlunda vettiga innehåll. Hej då brödrost, köksbord, stolar, vattenkokare, köksgrejer, gitarren som brukar ligga och skräpa i hallen, espressomaskin, tvättmaskin, massa intressanta filmer som jag aldrig kom mig för att titta på, kock, skitig-disk-producent och vän. Synd att varken jag eller Soulkeyboardisten har så mycket till ägodelar och att Trummisen aldrig är här. Jag hoppas vi hittar en ny spektakulär housemate som vi kan utnyttja på en massa strategiska sätt och som vill leka med mig... Och hoppas vi gör det innan torsdag, annars blir det dyr hyra denna vecka. Fast helst skulle jag vilja att Duden stannade kvar. Börjar kännas överkomligt att flytta härifrån snart.