
Har nu tagit ett betydande steg mot assimilation och köpt min första burk Vegemite. Ett högst mystiskt smörgåspålägg bestående av koncentrerat jästextrakt. Vid första försöket precis lika äckligt som det låter, men sedan dess har det sakta men säkert försett mig med ett nytt, stångande beroende som skriker åt mig att den mest logiska sysselsättningen vore att sitta inomhus och äta vegemitemackor dygnet runt. Vegemite är en grundbult i det australiensiska samhället och en stolt produkt av Kraft foods-familjen. Och säkerligen även av viss betydelse för fetmabygget då denna bruna dundermassa traditionellt ackompanjeras av rostat vitt bröd och rikliga mängder smör. Men för att övertyga australiensarna om min "integreringsbarhet" väljer jag istället att luta mig tillbaka, fokusera på de nyttiga b-vitaminer som finns någonstans bland konserveringsmedlen och hämta en öl i kylen medan rosten förser mina english muffins med värme och kärlek.
1 kommentar:
ah, vegemite är inte så gott tycker jag. min bästa kompis på gymnasiet var till hälften engelsman och de hade alltid marmite i skafferiet. men jag blev aldrig en av dom...
Skicka en kommentar