
Våren gör en inte bara glad och rynkig av giftiga solstrålar, den gör även att man smygåldras mentalt ett par hundra år. Ända sedan det fina vädret kom har jag gått omkring och fånlett mot solen, luktat på blommor och haft ett stångande sug efter termosar, filtar och solnedgångar över svenska insjöar. Igår när jag klev innanför dörren på stora huset kom den slutgiltiga droppen som gjorde mig brutalt medveten om mitt tanttillstånd. Stora huset var rent och varmt. Och det gjorde mig lycklig.
Den tråkiga baksidan är att renheten är ett resultat av att min favoritsambo ska flytta ut. Men å andra sidan kanske det innebär att det flyttar in någon som kan lära mig virka, å så är tantcirkeln sluten...
4 kommentarer:
Åh, tanter unite! Jag är tant ändå ut i fingerspetsarna. Oavsett årstid. Och den svenska hösten till ära har jag köpt en tjusig konstnärs-tants-kofta som jag ska mysa omkring i och kanske uttala mig om vädret över en kopp örtte. Vår låter härligt, du. Kram
Shiitt!!! Vackraste bilden jag sett på länge!! Herregud!! Får man sno den o hänga över sängen....?
Puss o kramar!!
Häng på...
åå,helt underbar bild empa!!! när du kommer hem får du lära mej virka me,jag vill virka en mössa!!! :)
Skicka en kommentar