Rara små missförstånd

Söndag kväll på väg hem från kallbad, sällskapsspel och krämig veganmacka och jag blir uppringd av självaste Rektorn. Hon undrar om jag kan tänka mig att ta över en kvällskurs i Sfi C.
'Jo', säger jag och gör oss båda väldigt glada.

Måndag lunch och jag och Rektorn sitter och snackar detaljer på hennes kontor.
'Det viktigaste är ju att de lär sig kommunicera! Grammatik behöver du inte bry dig så mycket om. Det känner du väl igen om du hade ... i svenska på lärarutbildningen?', frågar Rektorn så.
'Lärarutbildningen? Nä, jag har inte gått Lärarutbildningen.', blir jag tvungen att svara. För ljuga rektorer rakt upp i ansiktet det kan jag ju inte göra.
'Nähä men oj då, då måste jag ha läst fel på ditt CV. Alltså jag har ju läst din ansökan, men jag kanske har läst fel.'
Rektorn letar bland öppnade filer och hittar till slut min ansökan som hon hastigt skummar igenom igen.
'Nähej, jaha, nä du, då måste jag ha läst fel.'
'Ja, då kanske saker och ting kommer i en liten annan dager', säger jag och tänker att det kanske var lite för bra för att vara sant.
'Då ska vi se här. Ja, just det ja, du har ju läst två terminer Svenska i alla fall. Kommunikativ svenska har du läst ja. Jamen, då klarar du väl det här!'.
Och så var vi överens.

Så nu har jag en helt egen klass som jag ska lära allt jag kan två kvällar i veckan. Vi drog igång redan igår och det verkar lovande. Nästa vecka ska jag även vikariera för en annan lärare hela veckan lång. För att bara vara en låtsaslärare är jag väldigt mycket lärare just nu. Igår blev jag även officiellt student igen. Jag tror det är nyttigt att leva i motsatsförhållande till sig själv.