Å vad jag älskar Claes Ohlsson!

Idag var jag där och köpte en stor pärm, ett litet batteri och tomma cd-skivor. Och så tryckte jag på en massa bordstelefontangenter. Tänk att det kan vara så tillfredsställande att trycka på knappar.

P-ångest

Personalmöten ger mig ångest.

Veckan och livet som gick

Oj vilken vecka. Full med lika delar allt möjligt och förvirring, och så ett år rikare. Jag tänker att jag skulle ta och skriva någon form av sammanfattning över de här 25 åren, eller åtminstone det sista, men jag börjar med veckan som gick.

Jag började en skrivarkurs och konstaterade att hälften av deltagarna bor i Umeå och/eller är lärare.
Jag undervisade.
Jag bakade tre kakor, varav två ätbara.
Jag fick världens bästa födelsedag. Tack igen!
Jag hittade Komvux lärarlönnrum.
Jag hade en australiensisk soffsurfare på besök som tog med mig på skridskoåkning och nattfilosoferande under takfläkten.
Jag träffade en lärarförebild.
Jag åt en pizza.
Jag tittade på ett galet rockband med en galet juckande basist.
Jag åkte pulka på Lunds galna sopbergsbackar och fixade mig en mörklila lårkaka efter ett experiment innefattandes en Sultansängbotten, en brant pulkabacke med gupp och en svart stjärtlapp.
Jag var på två födelsedagsfikor och ett 25-årskalas med potatisgratäng och fina apdrinkpinnar.
Jag gick på spanskpratarfika och fick med mig tio gratis böcker hem från en bokbytarbrunch gone mad.

Rara små missförstånd

Söndag kväll på väg hem från kallbad, sällskapsspel och krämig veganmacka och jag blir uppringd av självaste Rektorn. Hon undrar om jag kan tänka mig att ta över en kvällskurs i Sfi C.
'Jo', säger jag och gör oss båda väldigt glada.

Måndag lunch och jag och Rektorn sitter och snackar detaljer på hennes kontor.
'Det viktigaste är ju att de lär sig kommunicera! Grammatik behöver du inte bry dig så mycket om. Det känner du väl igen om du hade ... i svenska på lärarutbildningen?', frågar Rektorn så.
'Lärarutbildningen? Nä, jag har inte gått Lärarutbildningen.', blir jag tvungen att svara. För ljuga rektorer rakt upp i ansiktet det kan jag ju inte göra.
'Nähä men oj då, då måste jag ha läst fel på ditt CV. Alltså jag har ju läst din ansökan, men jag kanske har läst fel.'
Rektorn letar bland öppnade filer och hittar till slut min ansökan som hon hastigt skummar igenom igen.
'Nähej, jaha, nä du, då måste jag ha läst fel.'
'Ja, då kanske saker och ting kommer i en liten annan dager', säger jag och tänker att det kanske var lite för bra för att vara sant.
'Då ska vi se här. Ja, just det ja, du har ju läst två terminer Svenska i alla fall. Kommunikativ svenska har du läst ja. Jamen, då klarar du väl det här!'.
Och så var vi överens.

Så nu har jag en helt egen klass som jag ska lära allt jag kan två kvällar i veckan. Vi drog igång redan igår och det verkar lovande. Nästa vecka ska jag även vikariera för en annan lärare hela veckan lång. För att bara vara en låtsaslärare är jag väldigt mycket lärare just nu. Igår blev jag även officiellt student igen. Jag tror det är nyttigt att leva i motsatsförhållande till sig själv.

Grodorna snarkar och fjällen ropar mitt namn

Läggdags hos Den Galne Amerikanen i Prag och nattsuddarna har just stapplat in genom dörren. En surfande amerikan med svart lockigt hår och Bright Eyes' röst är så full att alla världens ord har samlats till fest i hans kropp och nu flyter ur honom som en jäsande deg ur en för liten bunke. Långsamt och konstant flyter de, och de tar aldrig slut. I degen finns en fantastisk godnattsaga. Han bakar ut den någon gång efter morgonskålar i Sake för att fira Turkiskans födelsedag, och före att vi börjat låtsassova medan han är på toaletten. Han kommer från Ohio och han berättar om en vän som jobbar på en gård där det finns stora fält fulla av snarkande grodor. Klockan var lite för nära fem på morgonen för att jag skulle lyckas lyssna till alla detaljer och jag minns sorgligt nog inget mer än just detta. Och så att jag fick så fantastiskt roliga bilder i huvudet medan han berättade det att jag för första gången på allvar övervägde att besöka USA. Så nu måste jag nog ta mig till Ohio.

Igår fick en av Bokens karaktärer en hemstad. Egentligen är det väldigt lustigt att han inte blev norrländsk förrän igår. Jag slog upp min Atlas och lät pekfingret landa på måfå på ett ortsnamn bland de svenska fjällen. Kvikkjokk. Sedan bildgooglade jag en stund och insåg att jag måste åka dit. Om inte i researchsyfte eller för det fantastiska landskapets skull, så bara för att jag måste.

Alltså måste jag åka till Ohio och leta reda på de snarkande grodorna. Och jag måste åka till Kvikkjokk. Förr eller senare.

Hmm...

Du, eller du, eller du, eller du, eller du?

Malmö är också magiskt

Malmö är också magiskt. Imorse sjöng jag högt, falskt och fantastiskt under mina nya hörlurar på vägen hem från yoga i den sena gryningen. När jag cyklade in på Kornettsgatan var jag mitt inne i Coconut Skins med Damien Rice då jag upptäckte att någon parkerat sin toalettstol utanför porten. Det nya utedasset eller en genväg för att spola ner sig själv i underjorden? Jag var för trött för att testa så jag åkte hem och åt frukost istället. Jag har Sydsvenskan numera så nu vill jag äta frukost hela dagarna ännu mer än förut.

Slovakiska sagor och snabbvisit hos gamla Storebrodern

Nu har jag varit i två nya länder. Nästan tre. Slovakien, Tjeckien, och så åkte vi över gränsen till Ungern och vände för att komma på motorvägen mellan ett konstmuseum och ett slott utanför Bratislava. Fnitterfransosen, Slovaken, Vitryskan, Journalistscouten och jag. Gemensamt för Tjeckien och Slovakien är att dess invånare kan uttala obegränsat antal konsonanter i rad, att Herr Gårman bär huvudbonad och att man äter mycket kött och ännu mera ost. Ost i korvform, ost i snörform, hård ost, mjuk ost, stekt ost, mat gratinerad under ost, piroger fyllda med ost och dumplings ihoprörda med ost. Skillnaden är att i Slovakien heter honörsosten Bryndza och i Tjeckien Olomoucké syrečky, och att i Slovakien bär Herr Gårman främst keps medan det i Tjeckien verkar vanligare med hatt. Rest från tidigare maktbattle mellan staterna?

Förutom att sukta efter ost och titta på vägskyltar; åkte jag trolleybus (världens bästa transportmedel, bussresan av mitt liv, kärlek!), blev ambitiöst guidad runt hela Bratislava av finaste Slovaken; åt vitlökssoppa ur bröd; promenerade i Tatrabergen; badade i stora simbassänger fulla med hett källvatten; sov som en prinsessa utan ärta på världens största kudde i världens minsta skogsstuga; dansade till slovakiska 90-talsklassiker; tittade på pampiga slott, slott, kyrkor, slott och gamla hus; mattsurfade med mina tre vänner och tusen andra hos en galen och fantastiskt gästfri exilamerikan i Prag; blev låtsaskär i en ungrare med lavendelögon; och smakade rostade kastanjer för första gången.

Nyårslöfte 2010: Vara 'den mest storslagna versionen av den största visionen jag någonsin haft beträffande vem jag är'.