Mitt liv i ljud

Zzzzzzzzzzzzzzzzz, lalalalala, Shit klockan!, wrooooom (väldigt, väldigt snabb cykeltur), brum brum brum, pling pling, brum brum, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Pusselbitar i pusselbitshål

För cirka en vecka sedan tog jag mig i kragen och ringde till min Hemglasschief. Hemglasschiefen sa:
- Jag har väntat på ditt samtal! Jag har paxat en bil till dig, du börjar jobba heltid om två veckor!
Och jag sa:
- Okej, fint!
Två timmar senare tog jag tag i nästa krage och begav mig till ett internet för att leta bostad. Efter en halvtimmes undanflyktigt slösurfande ringde min Bajsvän. Bajsvännen sa:
- En vän till mig vill hyra ut sin nästan billiga och fantastiska etta i andra hand till dig.
Och jag sa:
- I love you! (det engelska språket antingen ett tecken på att jag då fortfarande var lite mentalt kvar i Australien eller ett känslonervöst försök att gömma denna kärleksförklaring bakom den trygga språkvallen...)

Nu är jag så äntligen tillbaka i Malmö och jag känner mig som en vårkär skolflicka. Var lite nervös att min och Malmös romans skulle svalnat under mina frånvarande månader men promenerandes mot en frukostbuffé i morse kände jag kärleken bulta och leva runt i bröstet. Min tillfälliga hemlöshet har vi löst inom familjen och jag har fått en egen liten koja till låns bakom en turkosblå soffa i Storebrors och Idas vardagsrum. Lite som de spännande lönnrum som brukar finnas bakom gamla böcker i stora slott, förutom att min madrass syns ganska väl redan från dörren och att den inte ligger i ett slott utan i en tvåa full med arkitektiska och finurliga förvaringsutrymmen och fina saker.

Omvänt chockerande

Sedan fredagens tidiga morgon trampar jag återigen runt på Moder Sveas kurvor, njuter av hennes yppiga former och täta skogar, hennes hud under mina fötter och hennes svala andedräkt i nacken. Jag tycker om att krama Svea, men ännu mer tycker jag om att krama alla som man inte har kramat på så länge. Såklart. Allt känns väldigt nytt och väldigt gammalt och mitt i allt väldigt mycket jet lag.

Nu står jag alltså i farstun och stirrar på den omvända kulturchocken med skräckblandad förtjusning stigande från maggropen. Den omvända kulturchocken kan enligt experterna vara nog så omtumlande som dess föregångare kulturchocken (den som drabbar mången medborgare i främmande stater). Nu ska jag alltså återanpassas till det svenska samhället och säg, rent hypotetiskt, upptäcka att återvändandet inte bara är en dans på rosor kindpussandes alla saknade och ätandes knäckebröd, utan också skitjobbigt. Till exempel att hålla sig ifrån att ovetandes börja promenera in på en massa gamla bekanta stigar och helt glömma bort att man har hittat nya med fler blåbär kring kanterna. Eller konsten att förstå sig på allt, och ibland kanske inget, som har hänt medan man varit borta. Att danska och svenska posten har slagit ihop sig och sådär. Och så måste man väl hitta ett jobb och en bostad på något sätt. Fast det känner jag mig inte så oroad över. Mest känner jag mig ganska glad, lite chockerad och väldigt trött, men glad.

Fortsättning följer...

Ett vulkankollektiv som liknar paradiset

Jag har dimpit ner i något ganska fantastiskt. Låt oss kalla det Vulkankollektivet. Området har egentligen något komplicerat namn som börjar pa G, men det ligger mitt emellan enorma, fantastiska, skogskladda berg i vad som en gång varit en enda stor vulkan. Och det är ett kollektiv. Jag vet inte om det är jag som valt att tolka mitt liv som en saga mer än vanligt på sistone eller om alla människor jag mött på sistone varit lite mer sagolika än vanligt. Hur som haver vill jag idag presentera tre nya sagofigurer som korsat min väg.

Zuni är ett tyskt litet troll och min husvagnssambo. Hon har varit på resande fot i tre år och vill aldrig mer åka hem. När Zuni skrattar låter det som om små duvor har byggt bo i hennes hals. Vi läser Nalle Puh for varandra varje kväll innan sömnen och hon är precis som mig fast annorlunda.

Moana ar en intensiv feminst, bor i ett stort hus och tog sitt namn efter en karibisk älskare. Hon är en hård arbetsgivare men lagar fantastisk mat. I hennes kropp ligger tusentals klokheter väntandes och dyker upp när man minst anar det.

Ananda bor i en tipi, har en massa barn med en massa kvinnor, lever sina drömmar och är en övertygad kommunist ('a community-ist'). Han har en hemmabyggd juicebil med tillhörande husvagn som turnerar till de lokala marknaderna och bygger elektricitet av en cykel och solceller. Snart ska han flytta upp i ett träd.

Idag har jag gått en väldigt lång promenad till ett väldigt vackert vattenfall och blivit kysst av ett par blodiglar. Igår simmade jag som en fisk i havet precis innan fullmånen gick upp över bergen medan solen fes ut rosa färg över molnen tvärs över himlen. Imorgon ska jag gå upp klockan 5 för att sälja juice från den gula juicehusvagnen. Mittemellan allt det fina gör jag diverse tråkigt trädgårdsarbete och funderar på hur i himmelen det kommer att kannas att plötsligt vara i Sverige igen. Och längtar lite tills jag plötsligt ar i Sverige igen...

Ute i verkligheten igen

Hej då Ashram och Hej Byron Bay. Australiens hippihåla som gick och blev turismattraktion och och tömdes på hippies och fylldes med backpackers och rikingar. Typ. Aningens kontrast till den senaste slumrande månaden. Yogaorganisationens grundare och guru var på besök i helgen och pratade klokheter och spred galna energier omkring sig. Konstig, konstig helg full av intressanta människor och känslor som beslöt sig för att hoppa ut ur kroppen. Vidare mot farmarbete i ett kollektiv utanför stan om ett par dagar. Och sedan. Sveeeeeeeriget.

Spiritualisera

I den här miljön kan man ju liksom inte göra annat än att dyka ner till själen och undersöka den från alla vinklar och vrår som man inte ens visste fanns. Den där stora boken man går och bär omkring på men oftast är för lat, stressad eller rädd för att läsa. Nu har jag i alla fall börjat läsa. I femton kapitel samtidigt. Helst skulle jag vilja hoppa fram till sista sidan och se hur sagan slutar men det verkar vara en mycket listig bok som inte går att öppna bakifrån. Synd, men desto mer spännande. Jag och min hemlighetsfulla själ har även fått sällskap av en holländska med fin frisyr. Yogandet fortsätter, men istället för abnorm vighet och god hälsa har min kropp drabbats av kollapps. Handleden har fått en öm klump, jag har upptäckt två oroande stora tandtroll i munnen, fått en glugg mellan framtänderna, sträckt nacken och drabbats av ryggont. Tant, tant, tant.

Yoga camp

Mina dagar består av: yoga, meditation, städning, matlagning, småpill, äta, bajsa, läsa, skriva och sova. Jag trivs som en ko med obegränsad tillgång till världens saftigaste gräs. Inte så många spektakulära utsvävningar men just nu är det exakt allt jag behöver. Har gjort meditationsframsteg, blivit ett par centimeter vigare och bor med en varm, rund och fnissig kanadensisk kock.

Ickeassimilering

Helt plötsligt fann jag mig själv beering with the backpackers. Träffade en trevlig fransyska på hostlet igår och innan jag visste ordet av befann vi oss på THE backpacker bar in town och jag var omringad av fyllelekar och brunstiga leenden. Mitt första djupdyk i australiensisk backpackerkultur och alla fördomar bekräftades. Sorgligt men sant.

Andra svårförståeliga/irriterande australiensiska egenheter:

• ALLA toalettdörrar går inåt. Sjukt opraktiskt. Varför?
• Plastmuggar, plastbestick, plastlådor, plastpåsar, plastpåsar, plastpåsar.
• Tusentals olika varianter av fluffig, svampig formfranska. Antal varianter av gott, grovt och redigt bröd i icke exklusiva brödbutiker: 0.
• Konservativ nationalism och smygig vardagsrasism här, där och everywhär.
  

Diverse

Har varit på en ö utanför Brisbane ett par dagar och tittat på havet, badat och gjort ett ganska patetiskt surfförsök. Fint. Hav är bra på att ladda batterier, inspirera och suga bort tråkiga tankar. Och den här ön i det här havet var exceptionellt bra på att göra vegoburgare, ta överpris för internet, sprida ut lugn och ro och bjuda på fantastiska utsikter överallt.

Från och med onsdag ska jag WWOOFa i ett Yoga Ashram i Brisbane. Celibat, morgon -och kvällsmeditation, nakenförbud, drogförbud, köttförbud och hela kittet. Tänker eventuellt införa ett privat kommunikationsförbud första veckan också, så om jag inte svarar på kommunikationsförsök så vet ni varför... Ska bli spännande och förhoppningsvis dra fram de viga, samlade och spirituella sidorna hos mig.

Annons:
Alla som känner någon som känner någon som vet något om en ledig lägenhet/vrå i Malmö från och med sissodär april är väldans välkomna att höra av sig och berätta...

En trevlig bekantskap

Hej då min vän, delägare, kollega, kock, kung, sambo, lärare, reskompanjon, musa, massör, chaufför, passagerare och kärlek. Det var skoj.

Brr...Brr...Brisbane

Snart. På tisdag för att vara petnoga. Brisbane och dags för äventyr på egna springsugna ben.

Nu är jag frisk och glad och har de senaste dagarna; scoootrat, tittat på höga skogstäckta berg som blir alldeles blå för att de är så långt borta, höga och sagofantastiska, blivit rädd för en krokodilvarningsskylt, tittat på många och en del bra filmer, lyssnat när hippiereceptionistan vände ut och in på sin historia och kastade ut insidan över kaffekopparna och skärbrädan full av smulor och bröd, stirrat djupt i mina egna ögon och upptäckt att de ändrat färg, ätit en exotisk frukt och insett att man aldrig kan förbereda sig på förändringar och att det inte finns någon som helst anledning att försöka.

Skröppliga, skröppliga stackars patetiska oss

Tysken och jag äter dunderdroppar. De ska skölja bort alla gifter som lagrats i våra syndiga kroppar och återuppliva oss med nyvunnen energi, glädje, stråkmusik och fullständigt välmående. Hittils har resultatet endast visat sig i form av diverse sprutande kroppsvätskor, men hoppet lever än. Vi har varit sjuka i omgångar i en mental EVIGHET och vår dialog har kommit att formas därefter. Ni vet hur man när man jobbar med att sälja glass/städa/göra kaffe helt plötsligt glömmer bort alla samtalsämnen som inte har med att sälja glass/städa/göra kaffe att göra...

Dagens konversationsrubriker: Bajs, kräks, smärta, snor, svaghet, toalett, dunderdroppar, stackars, stackars, stackars, stackars.

Eftersom jag och tysken för tillfället utgör cirka 90 procent av varandras umgängeskrets börjar det här lukta akut fara för hjärnunderstimulans, hypokondri och död. Må detta få ett slut snarast.

Djungel

"När jag blir stor ska jag bo i djungeln och ha 100 barn". Jag har ändrat mig, djungeln är alldeles för varm, myggvänlig och blöt. Men otroligt snygg...

Djungelgraffiti

Djungelpöl

Djungel

Western Australia: En roadtrip som dödade en bil som blev hotelljobb som gjorde mig till hippiebonde

Söta planer i svetthålet

Och Arian Boy sa: It would be nice to find a cheap apartment for two weeks and just have a home, find some nice people and eat good food.
Och Ashtray sa: Hmm, sounds awesome... But not very likely huh?
Sedan gick vi tillbaka till hostlet och slängde ett par ord med den söta hippiereceptionistan och hon sa: I have a orange house across the road with an empty room, come stay with me.

Så nu bor vi i ett oranget hus på andra sidan vägen och ska snart gå hem och tillaga fantastisk lasagne och dricka vin. Huset ligger i Port Douglas en gnutta norr om Cairns och vi hade bara tänkt stanna här en natt på vägen tillbaka till Cairns efter en liten tur till regnskogsparadiset Cape Tribulation. Mycket paradistjat här i trakterna. Och jo, det är vackert, men tjat blir ju alltid lite tjatigt efter ett tag... Det är tropiskt klimat här uppe i norr. Det är svettigt här uppe i norr. Regnskog, berg, hav och vackert vackert. Tyvärr är havet fullt av giftiga maneter, men det finns en hel del krokodilfria vattenhål att skölja kroppen i. Idag var vi ute och tittade på barriärrevet iförda cyklop, snorkel och ljusblå linus-på-linjen-dräkt som skydd mot elaka maneter. Nu ska vi betala billig hyra, laga god mat och förhoppningsvis träffa en massa fint folk i två veckor.

Surfing is the shit

Bra skit bra skit bra skit. Skulle mycket väl kunna tänka mig att ta steget till nästa assimileringsnivå och bli en 'Layd Back Surfer' på heltid. Hade mitt första möte med havet från ovanpå en surfbräda imorse. Skitkul. Tror att jag kommer ha vissa svårigheter att gå imorgon och att jag kommer sova som en liten bebis på flyget inatt. Skittrött. En spexig, layd back Aussie Dude förklarade lite grunder och drog spexiga skämt på spexigt Aussie Dudigt sätt och sen var det direkt ner i vattnet för att pröva sina fenor. Samtliga muskler började värka efter cirka en halvtimme, men tack vare all rolighet höll de ytterligare en och en halv timme innan jag på skakiga ben (bokstavligt!) hasade mig upp på land. Sedan dess har jag rört mig låååångsamt. Långsammare än vanligt. Har en stor hög med meningslöst väntande framför mig innan flyget avgår klockan midnatt så det är en bra dag för långsamhet.

Jag bor hos en liten trollpacka

En av ägarna till gården där jag strosar runt om dagarna är en gammal kvinna vid namn Pat. Hon har diverse intressanta egenskaper. Hon är ett ess på biodynamiskt jordbruk, hon har den största överläppen jag någonsin skådat, hon lagar gudomlig aubergine och hon hittade en stor knut i mitt hjärtchakra med sin maagiska sten härom dagen. Brösttryck, strypt innifrån och tårsprut. På tisdag ska hon ta med mig och shoppa blomessenser. Fortfararande lite skakis.

På torsdag flyger jag till Cairns. Innan dess ska jag försöka skaffa mig ett nytt visum, en ny försäkring, spränga surfoskulden och jobba på min hjärtknut.

Jag har lärt mig jonglera!!!