Min bror har gett mig en fyrkantig bebis

Jag har en Storebror som är världens bästa. Han gör sig inte bäst på det där klyschiga storebrorssättet genom att försvara mig med knytnävar och sälja mig billiga smuggelcigg. Och han har aldrig slagit mina pojkvänner på käften. Jag tror inte ens han skulle ha gjort det om jag faktiskt haft några pojkvänner i den åldern då storebröder skulle kunna få för sig att slå systrars beundrare på käften. Nä, min Storebror är bättre. Fredfull och fridfull, och världens bästa superhjältesamordnare. Valde alltid smarthet eller typ supermagisk fiendehjärntvättarcape som superkraft på den tiden då det begav sig. Bara en sådan sak! Jag valde antingen supersnabbhet eller supervighet och Tvillingen var troligtvis jättestark med superknivar. Nu när vi inte leker superhjältar så ofta längre är han bra på en massa andra sätt. Till exempel genom att hjälpa mig med en massa saker, låna ut en massa saker, bjuda på en massa god mat och prata om en massa arkitektintärna saker som jag aldrig skulle ha pratat med någon om annars.

Häromdagarna hjälpte han mig till exempel att återpedagogisera och kommersialisera min dator. Jag är ledsen Ubuntu, jag trodde verkligen på oss och att vi skulle funka, men det blev ohållbart i längden. Det kände vi nog båda. Nu känns det lite som jag tänker mig att det måste kännas när man precis fött ett barn. Fast ett par kilometer längre ner på skalan då. Jag och Datorn känner varandra men vi måste liksom ändå lära känna varandra igen. Och liksom med små barn så funkar inte allt riktigt som det ska än, vissa delar är ännu inte riktigt färdigutvecklade, och ganska ofta förstår jag inte vad det är den försöker säga till mig. En bra grej med den här bebisen är att den föddes med ett eget internet. Nu är det slutsnyltat på grannars gästfrihet och helt plötsligt är allt mitt internettande säkert 10 000% mer effektivt. Inga konstanta nedkopplingar, ingen mer random radioskugga. Allt det blå sticker fortfarande lite i ögonen, men jag älskar dig min fyrkantiga lilla bebis!

Seriösa partners söndagsmöts

Igår hade jag och partnern söndagskonferens med Företaget. Mycket spånande och spektakulära idéer. Mycket te och mycket valnötter, och vissa organisatoriska framsteg. Och så placerade vi första lilla sparken på den första bollen. Så se upp i backen för nu rullar vi. Största utmaningen just nu är att försöka fånga in och tämja de där vilda idéerna som inte gärna ser sig själva i burar. Jag är inte så mycket för burar jag heller och tror egentligen att idéer mår bra av att få flyga fritt så mycket som möjligt, men det blir opraktiskt när de flyger vilse. Korrigering: största utmaningen just nu är att bygga mysiga och attraktiva burar åt våra idéer där de vill bo, trivas, frodas och reproduceras.

F:et i planen står för Företaget

Peppig affärsmiddag med Partnern. Jag tror vi har någonting på gång och jag tror det kommer att bli någonting bra. Nu är det på tiden att starta Företaget. Snart ska Malmö veta bättre!

Boken den Boken

Idag har jag undvikit att skriva på Boken hela dagen. Inser att jag just nu skriver mer om Boken än i Boken. Såhär kommer det till exempel kanske stå på baksidan:

En berättelse om sagorna i vardagen.

En saga om främlingarna i vår närhet.

En historia om lågmäld passion och hemliga hjältar.

Kom så flyger vi

Hemlisen är att vi alla har vingar och superkrafter, muterade av livet och redo för stordåd.

Dunderhonung och multikultiparad i trollskogen

I helgen var jag i friheten. Tillsammans med en näve svenskar, en dansk familj, en fransman, en slovak, en irakier, en portugis, en mexican och Bellman korsade jag den blekingska gränsen till fots. Det var långpromenad genom finklädd lövskog, ärtgrön sagoskog och mäktig trollskog. Vi gick och gick och gick, grillade äpplen, skrattade döden och depressionen rakt upp i ansiktet, sov i vindskydd, pussades med regn, härmade djur, och jag och Syster åt en väldig massa ris och linser. Och då och då kom John Bauer förbi och envisades med att illustrera vår saga. Långpromenader är de bästa promenaderna.

Livet är inte bara en saga. Ibland är det en serietidning också. Som imorse till exempel när Finurliga Fen föreslog att jag skulle börja äta dunderhonung. Eller bidrottningsgelé som det visst heter nuförtiden. Hur kan jag låta bli? Det funkade uppenbarligen för Bamse och bidrottningar brukar ju få ett och annat gjort, känns som win, win. Dags att bli bidrottningsproduktiv.

50 är mer än 100 men 25 är för lite

Ny status. 50% glassförsäljare, 25% författare och 25% jobbsökare/företagsetablerare. Fantastiskt bra att inte jobba så mycket och fascinerande hur lång hälften av tiden kan kännas.