Saker jag har plockat ur Bos mun:

Fågelbajs, tuggummi, resterna från en sönderbränd tröja, persikokärnor, plommonkärnor, körsbärskärnor, daggblött bröd, portionssnus, hamburgerpapper, hamburgerrester, falafelpapper, falafelrester, en död liten fågelunge, kärleksmums, dörrstopp, små röda bär, bananskal, godispapper, använda våtservetter, lakrits, strumpor, sladdar, väskor, skor, mig själv.

Fascinerande fint

En av de mest fascinerande sakerna med att hänga så mycket med världens finaste hund som jag gör är människors reaktioner. Det är som om de inte kan värja sig från valpsötheten. Som om de har en massa kärlek lagrad i hjärtat och bara går och väntar på ett tillfälle att kunna släppa ut den, rikta den. Till exempel mot en väldigt söt liten valp. Inför valpar är det socialt accepterat att mjukna. Ansikten och axelmuskler och hela kroppar liksom slappnar av så fort de får lite valpuppmärksamhet. Jag tror det tyder på att Bo är väldigt bra på att älska. Men jag skulle också gärna tro att det tyder på att vi är mycket bättre på att älska än vi ger sken av. Och att det finns hopp.