Findag

Frusen natt med drömmar fulla av sorkar blev findag. Morgonpussar, storkaffe, visserligen tråkföreläsning, men fint lunchsällskap. Förvirrande seminarium, men väldans inspirerande lärare och ett telefonnummer rikare. Alldeles för mycket att läsa, men så bjöd the dude på hemgjord gnocchi med valnötspesto och så var det fågelsång, skrattande barn, rosaskimmer och trivsel igen. Nu ska jag uttråka mig till sömns med australiensisk välfärdspolitik för att neutralisera.

Antropologi

På engelska heter falafel "fish & chips" och infödingarna här använder sig av blinkande små lampor när de vill visa att något är "billigt, billigt!"...

Huskamrater direkt från kryddskåpet

Var inte helt övertygad när jag efter en två minuters rundtur och fem minuters konversation med en av de tre boende i huset tackade ja till mitt nuvarande rum. Beslutet var då mer baserat på desperation och den billiga hyran än god magkänsla. Så här två veckor, ett värmefläktsköp, ett täckköp och ett rosa-påslakan-med-fjärilar-och-hjärtan-i puttisnuttfärgerköp senare, har den generösa mängden skit i hörnen smält ihop med möblemanget och jag känner mig mycket belåten. Huskamraterna är alla tre fina kryddor i vardagen. Befinner mig med all säkerhet fortfarande i det välkända smekmånadsstadiet, men just därför passar jag på att ösa lite skriftlig kärlek över dem så att jag hinner få det överstökat innan vi börjar hata varandra...

Ian: Writingstudent och cafébakverksansvarig och en australiensisk upplaga av "the dude" i Big Lebowsky. Gillar att hålla långa monologer om bästa sättet att dricka gin, eller i princip vad som helst. Sjukt allmänbildad och cynisk. Alltid en underhållande kombination...

Adam: Brittisk hamburgarvändare och spritbutiksbiträde. Stor gräskonsument som nu varit nykter i en vecka och istället övergått till att ha en massa högljutt morgonsex. Svår att inte tycka om, mycket tack vare kommentarer som: "Woooooo, den 26e augusti ska jag sterilisera mig!" och "Vill du köpa en dator/ väska/ didgeridoo/ tv/ cykel?"

Zac: Soulkeyboardist som mest håller sig på sin kant, lufsar runt och ser hemtrevlig ut eller kommenterar diverse saker med "Yeah, I fucking love that shit man".

Och så jag.

Svensken kommer!

Argumentet med modersmålet som en igentäppt ventil i desperat behov av vädring var såklart bara skitsnack för att försöka framkalla lite dramatik i motiveringen till detta stycke blogg. Det finns hordvis med svenskar i Melbourne. Eller kanske inte hordvis, men definitivt en rejäl flock.

Mkt viktiga observationer

Och så till alla fantastiska iaktagelser jag sugit åt mig med en nyfödds/väldigt torr tvättsvamps girighet:

i melbourne ser city ut som en storstad, som en storstad, som en storstad...

i melbourne är inte ett hus ett hus utan en huspalm. typ...

i melbourne finns väldigt många små hus, och en del är mintgröna...

i melbourne ställer man ut sina soptunnor på gatan och dagen efter har soptrollkarlen trollat bort alla sopor som låg i dem...

(i mitt hus har vi dock missat denna ritual två veckor i rad och har istället jobbat upp en privat liten soptipp i köket...)

i melbourne kommer det snabba bilar från fel håll...

i melbourne finns många träd som ser ut som broccoli...

Bra skit

Så har man jet-lagat sig klart och börjat skolan och hittat ett bo och lite människor man tycker om och lärt sig ett par spårvagnsnummer utantill och fått den första å-herregud-hur-ska-nu-detta-gå-till-känslan och sedan kommit över den. Och andats ut och lutat sig lite tillbaka för första gången sedan sista frukosten i Skärkind... Melbourne är bra skit. Finkänsla i magtrakten.