kulturchockterapi

Saker jag har plockat ur Bos mun:

2010-09-03T19:52:00.004+02:00

Fågelbajs, tuggummi, resterna från en sönderbränd tröja, persikokärnor, plommonkärnor, körsbärskärnor, daggblött bröd, portionssnus, hamburgerpapper, hamburgerrester, falafelpapper, falafelrester, en död liten fågelunge, kärleksmums, dörrstopp, små röda bär, bananskal, godispapper, använda våtservetter, lakrits, strumpor, sladdar, väskor, skor, mig själv.

Fascinerande fint

2010-09-03T17:48:00.004+02:00

En av de mest fascinerande sakerna med att hänga så mycket med världens finaste hund som jag gör är människors reaktioner. Det är som om de inte kan värja sig från valpsötheten. Som om de har en massa kärlek lagrad i hjärtat och bara går och väntar på ett tillfälle att kunna släppa ut den, rikta den. Till exempel mot en väldigt söt liten valp. Inför valpar är det socialt accepterat att mjukna. Ansikten och axelmuskler och hela kroppar liksom slappnar av så fort de får lite valpuppmärksamhet. Jag tror det tyder på att Bo är väldigt bra på att älska. Men jag skulle också gärna tro att det tyder på att vi är mycket bättre på att älska än vi ger sken av. Och att det finns hopp.

På kurs i kurslandet

2010-08-18T19:28:00.004+02:00

Idag har jag läst kursbroschyr. Om till exempel kurser i MTV moves, kurser i Feel good-film, kurser i att duka fina höstbord, kurser i att jaga mullvad och kurser i Facebook för nybörjare. Själv blev jag mest sugen på kinesisk te-cermoni-kursen, bridge-kursen och lär din hund att hitta kantareller-kursen. Jag hittade även en folkmusikkurs och en körkurs åt Bagarn. Framförallt blev jag väldigt sugen på att hålla i en egen kurs. Frågan är bara i vad, allt bra verkar ju redan taget.

Höst

2010-08-18T19:22:00.003+02:00

Stövlar och slipover. Det är officiellt.

Det bästa med Malmö är att bo i samma kvarter

2010-08-16T13:45:00.004+02:00

Bagarn har en syster som bor i samma hus som mig. I lördags hade vi lägenhetsrunda. Finkaffe, my little ponys, magnettricks och linssoppa. Han som äter snabbt men dricker långsamt tog femtusen kort med sin nya kamera, och Bagarn konstaterade att: "Emelie, barn och hundar är omöjliga att ta kort på." Jag väljer att tolka det som att våra själar är intakta.

Postumt vykort post Europa

2010-08-09T22:18:00.007+02:00

Ritch ratch, femtusen blocketannonser, en hund, och så har man varit hemma en hel vecka. Och då är det väl dags för lite nostalgi. Jag tog inte ett enda foto, men det här var de finaste bilderna:

Tyska trollet som bara är marginellt större än en talgoxe och äter femhundra mackor till frukost varje morgon.

Trapphippisarna som kryper genom vildsvinsgångarna i björnbärssnåren nere vid floden i skymningen. För att det är roligt och för att man känner sig så mycket som ett vildsvin. För att man blir så skräckförtjust av vetskapen om att man när som helst kan krocka med ett skenande vildsvin.

Utanför Peniche i Portugal finns det en ö där det bor en fyrvaktare. Och bara en fyrvaktare. Då och då kommer det förbi ett gäng fiskare och rensar fisk och tar siesta i de små fiskebodarna. Jag var aldrig där men jag misstänker att fyrvaktaren har en stor gul regnrock med tillhörande sydväst. Förutom att Peniche verkar vara den molnigaste platsen i hela Portugal och ön enligt Galne Advokaten börjat invaderas allt mer av turister, är detta förmodligen så nära en av mina barndomsdrömmar jag någonsin kommit.

Marseillemorgnar med stjärnor och tegelpannor.

Röda klippor och solnedgång över vågorna med campinghundssällskap.

Morgonen i trädet med dimma mellan bergen.

Lissabon. Fado från en havsbotten och hjärtat som ställde sig i brand. Ett grönt kakelhus i en av de små, små gamla gränderna som skulle kunna ha varit håret på en sjöjungfru, en smaragd i magen på en krokodil eller ett par bottenlösa ögon.

Och de konstigaste bilderna:

Att alla portugisiska campingar med plats för över 90 personer måste bygga sin egen mataffär.

En machobelgare som sitter och fnissar, eller machoflamsar, över att han en gång var så full/hög att han gick förbi ett lik som låg tvärs över gatan utan att märka det.

En rödvinsfull getfamiljefar som snurrar runt bergen med hela familjen i en fallfärdig blå pick-up. Och stjärnorna skriker, och i en av de gemytliga småstäderna stannar vi och lyssnar på en skolorkester genom nervevade rutor och stenväggar.

Den konstiga lilla franska kuststaden som jag förträngt namnet på. Kanske den mest obegripliga stad jag besökt. Bara helt konstig.

Ensamheten, det nya passiva självmordet

2010-08-09T20:57:00.011+02:00

Idag hittade jag en röd bläckpenna på ett cafébord. Lite som när Björne hittar en krita under sin tå var det. Men jag hade ingen stenvägg i närheten att skriva mitt namn på, så istället blev jag tvungen att skriva något annat. Tur då att jag just läst och upprörts över Dagens mest depressiva citat. En diakonissa intervjuades i Sydsvenskan apropå nya forskningsrön som tyder på att ensamhet är mer dödligt, eller i alla fall minst lika dödligt, som att vara överviktig, rökare, eller alkoholist. Diakonissan citerade stolt sig själv och sa att den som lever ensam ofta är i dåligt sällskap. Menar hon då att just ensamma människor vanligtvis är as som inte ens borde få umgås med sig själva, eller att gemene man skulle må bättre av att avskärma sig lite mer från sig själv? Och vad är mer deprimerande? Även jag förstår att ensamheten kan vara faslig och rättvist liknas vid en folksjukdom, men jag förstår också att ensamhet i regel inte beror på bristen på sällskap, eller att man blivit för nära kompis med sig själv. Jag förstår också att det är sant som rubriken avslöjade att man kan dö av brustet hjärta. Men det har vi väl alltid vetat?

Men vad gjorde jag då med all den där inspirationen och vad skrev jag med min nya fina röda penna? Det kan jag tyvärr inte säga för det är hemligt.

Jag sov i ett träd

2010-07-28T12:40:00.004+02:00

Nerstigen från bergen och runtvirrandes i staden likt en vilsen koala. Malplacerad men lugn. Kanske framförallt långsam. En veckas asketliv i en bergstrappa med naturen i hela kroppen och yoga under ett gigantiskt eucalyptusträd, och en vecka i ekoutopiskt djur- och familjekaos.

Finast: Natten i trädkojan. Att sitta med ryggen mot den tjocka stammen och eukalyptusbladen kittlandes i näsan, och sova med tjugo meter luft under ryggen. Alpackorna. Träden! Bergen!

Nu: Strandlöka. Trapphippisarna har lovat att låna mig ett myggnät. Och bussällskap.

Man gör olika saker i olika berg

2010-07-13T19:02:00.004+02:00

De är bra till mycket de där bergen. Syster och jag svettades oss uppför och nerför ett par franska berg (steksol, mandelträd, karga klippor, halvnäck i en bäck, en syster lyriskt skördande örter utmed stigkanter), idag har jag åkt tåg genom spanska berg, och imorgon piper jag upp till de portugisiska bergen och bevildrar mig där ett tag. Ack, bergen de bergen. Jag har vurmat på hall för just de här portugisiska bergen i snart ett år så det känns nästan lite nervöst att vi äntligen ska ses. Men jag räknar med kärlek.

Tuff, tuff, tysk

2010-07-03T19:40:00.005+02:00

Resan började med ett lönnsäte. Men det var visst bara bra för då fick jag åka 1a klass istället. Skitgott om plats för knäna och säten i äkta läder. Sedan hade jag en mycket trevlig resa. Både i lädersäte och på svettiga fultågssäten. I Hamburg hade jag min första konversation på tyska. "Filen dank." Mellan Frankfurt och Neuwied mötte jag den första tyska tropiska värmen och såg den första vinodlingen. Mycket exotiskt.

Val framme i Tyska trollets ashram möttes jag av väldigt leende människor och världens största kudde. Dagen därpå var det dags att börja göra rätt för sig och jag inledde min karriär som köksa med att hyvla av mig en bit av ena lillfingertoppen (ungefär motsvarande en tugga av en normalstor näbbmus). Det kanske var tur det med, för då fick jag ligga och lata mig under ett träd hela dagen. Tycker fortfarande inte att det känns helt värt det dock med tanke på att det gör rätt ont och är så himla svårt att göra saker med vänster hand hela tiden.

En förträfflig kvinna med helt färgkoordinerad garderob (orange) har lånat mig en burk med arnikatabletter som hon säger ska få mig att läka ihop på nolltid. Det ska bli intressant att se om fingret känner på sig att det egentligen ska vara runt och vaxer ut till normalform igen. Med eller utan arnika. Den orange kvinnan har hängt en del i Tomelilla visade det sig. På grund av en älskare och djupandning. Sällan har väl Tomelilla känts sa poetiskt. Idag när jag frågade hur hon mådde suckade hon djupt och sa att det var intensivt. Att det alltid är sa med henne. Jag har inga problem att tro henne. Till och med hennes glasögonbågar är rödorange.

Den allvarsamme ursamurajen

2010-06-16T10:37:00.005+02:00

Igår blev det dags att byta armbandet på min klocka som legat stympad och bortglömd i någonstans mellan ett par och fem år. Jag hade då äran att träffa en mycket stolt och allvarsam man. Torr hy och torr röst. Kavaj, skjorta och slips i olika blå toner. Kort i tonen, stela sällskapsdansande steg och till en början otrevlig på alla sätt och vis. Men han var också en samuraj. Och fantastisk. Om Benjamin syrsa jobbat i samma affär hade nog otaliga kunder antagit honom för Benjamins storrökande äldre broder.
"För att få det här snyggt ska du ju ha en originalrem", konstaterar han sakligt. (Jag utelämnar här en medellång föreläsning om alla detaljer som skulle göra alla andra remmar direkt olämpliga)"Ska vi beställa en originalrem till dig?", frågar han så över glasögonen, uppenbart uttråkad av sitt jobb.
Han veckar överläppen och inväntar otåligt mitt Ja, tack. Jag gör honom besviken och frågar istället:
"Vad kostar en sån då?"
"Suck, stön. Ingen aning. 400-500 kronor kanske. Ska jag beställa en sån om den kostar 400-500 kronor?"
Nu tycker han att han haft omåttligt tålamod med mig och lägger såväl överläpp och panna i ännu djupare veck medan han tittar upp på mig. Till hans stora förtret föreslår jag att vi kanske skulle ta och titta på hur det skulle se ut med en annan rem.
"Eller tror du att det skulle se förjävligt ut?"
"Ja, det kommer se förjävligt ut."
Jag säger att vi kanske ska testa ändå. Att vi kanske inte har samma smak. Han avger ännu en trött suck, men han är en stolt yrkesman och för rutinerad för att inte låta kunden tro att hon har rätt, åtminstone för en liten stund.
"Dessa kvinnor", muttrar han surt men roat medan han hämtar sina små, små verktyg. Han börjar plocka av det skadade armbandet med vana händer. När jag kommenterar den frikostiga ansamlingen av hudavlagringar som tittar fram, berättar han artigt att han sett värre. Han rengör de små armbandskilarna och själva klockan med stora svepande rörelser som en stolt samuraj som slipar sitt svärd. Han bläddrar länge och noggrant bland armbanden och utbrister sedan uppgivet:
"Fan. Den enda jag har i rätt storlek är en brun rem. Och det skulle verkligen se förjävligt ut!"

Vi kommer överens om att en originalrem nog blir bra och att han ska ringa mig när han kollat priset.

Imorse på cykelbron mot stan såg jag honom igen. På väg till jobbet med bestämda steg. Öronen och kavajslagen fladdrande i vinden och kinderna insjunkna i ett djupt halsbloss.

Ochockerande festivalsdramatik

2010-06-13T18:39:00.006+02:00

En vecka i filt och gummistövlar. Yogafestival på Öland och ett eventuellt återbesök på den enda svenska camping jag någonsin besökt. Den ursprunglige arrangören trillade ner i en hög med vitt pulver och stack med pengarna mindre än en vecka före festivalens start men det blev något annat och det blev väldigt bra det med. Tråkigt på en massa sätt med arrangörsdramatiken, men jag känner inte riktigt att jag kan identifiera mig med det chocktillstånd som Aftonbladet beskriver. Det blev en massa yoga, ett besök i en trollskog med en Snusmumrik som bytt färg på jackan och flöjten mot en fiol, hårda klappar på spända getrumpor, djupa andetag, basturitualer, regndroppar mot tältdukar och en massa kärlek och bra vibrationer som jagade igenom hela kroppen på ett sätt som skulle göra Kicki Danielsson stolt. Dessutom var det väldigt skönt att bara vara en massa utomhus. Smula sönder stenar med händerna, lukta på tång och klappa på en gammal ek som dött i flera hundra år men ännu inte börjat böja sig mot marken.

Bor

2010-06-01T14:02:00.003+02:00

Inflyttad och uppackad. Möra ben och rengöringsmedelshärjade fingertoppar. Igår blev gamla lägenheten inspekterad av en mycket noggrann kvinna från hyresbolaget. Den mycket noggranna kvinnan lärde mig bland annat att om man har gula kalkränder i toaletten kan man lätt som en plätt marinera dem med klorinindräkta wettexdukar i ett par dagar så blir det kritvitt och fint där sedan. Hon såg även på mig med avsmak i blicken då det kom fram att jag inte putsat mina innanfönster på två år. Tjugosju kvadratmeter och cirka en halvtimme senare var inspektionen färdig och jag sa adjö till Disponentgatan. Känns fortfarande lite som att jag är på semester på nya gatan, men också mycket bra. Det är ju sällan fel med semester.

Sommarsnus

2010-05-22T17:29:00.003+02:00

Fint är det. Bror mekar cykel, Ida ofärgar sitt hår och jag väntar på bättre tider. Snart ska jag vara låtsasintresserad av en lägenhet. På tisdag ska jag vara intresserad på riktigt. Av ett jobb som jag inte vet om jag vill ha. Jo det vet jag, och det vill jag. Och jag hoppas och hoppas. Det är ju bara det att det är ju väldigt skönt att löka också, och så känns det lite taskigt att låta Portugal och Helsingborg vänta ytterligare ett år. Man kan ju också se det som att jag klämt in mig mitt i en win-win, alldeles utan rätt att klaga.

Cirkusslampa och snart kommunalt anställd

2010-05-03T12:38:00.007+02:00

Har just sökt ett mycket intressant jobb som jag tycker det vore helt orimligt om jag inte fick. Det handlar om att ha en massa åsikter om, och föra in ett ungdomligt perspektiv på, hur Malmö stads olika förvaltningar sköts. Jag är en ung akademiker med en massa väldigt kvalificerade åsikter om hur Malmö stad borde sköta sin skit. Så skrev jag inte i min ansökan, men heller inte jättelångt ifrån.

I fredags firade jag valborg med att dansa på lina. Mest dansade jag ner på marken men det var ändå tillräckligt för att mitt cirkusvurmande hjärta skulle bli förtjust, för att jag skulle känna balansrytmen dunka i bröstet, och för att mina byxor skulle spricka. En cirkusslampa det är jag.

Nytt gammalt liv

2010-04-29T12:34:00.009+02:00

Alla veckor känns så nya hela tiden. Som om jag varit bortrest väldigt länge och sedan plötslig blivit nedslängd i Malmö igen. I själva verket har jag inte varit bortrest på väldigt länge. Inte så att det gills. Jag har varit här och gjort i princip exakt samma saker. Kanske är det att de sakerna är så väldigt vanliga att jag liksom slutat registrera att de händer. Skapat mig ett eget litet tidshål. Vana - den nya tidsmaskinen. Eller så är det för att Malmö börjat klä på sig löven och att jag bara inte känner igen henne. Som när man sett någon naken väldigt mycket och sedan helt plötslig påklädd, uppklädd. Det blir chockartat. Och det är helt plötsligt mer sexigt med påklätt.

Jag ska flytta till en ny lägenhet snart. Då blir det förändring på riktigt, så då kanske livet börjar kännas lite mer som vanligt igen.

Motalamarkörer

2010-04-16T13:28:00.003+02:00

Tillbaka efter två intensiva dagar i Motala. Träff med skrivarkursen och vi förkovrade oss i diskussioner om döden, tempus och bajs. Vi ältade texter och sov på soffor. Och så lärde jag mig ett nytt ord. Suggestopedi. Uttömmande och uppfriskande. Injicerande och inspirerande.

Motalamarkörer:
- Inlagd ananas i salladen.
- Ä. Ö.
- 3-kronorsmackor.
- Samma frisyrer som på GUC 2001.
- Spöken.

Uppfriskande frukostjakt

2010-04-13T11:20:00.003+02:00

På frukostjakt med en vapendragare genom ett vaknande Malmö och våren känns äntligen så uppiggande som den ska vara. Uppföljt av exceptionell hummus, fint kamratskap och en sentimental Tommy Nilsson vrålandes i bakgrunden en all in all mycket inspirerande morgon.

Efter helgen

2010-04-06T10:31:00.005+02:00

Efter en påskhelg med bisarrt lite påskgodis och inte ett enda marsipanägg försöker jag ta mig i kragen och återgå till någon form av produktiv vardag. En text som ska lämnas in och en lektion som ska planeras. Och båda tills imorgon. Ändå sitter jag här och kan inte låta bli att skriva meningslösa blogginlägg, koka te, och stirra på den spackelgrå himlen över Skärkind. Ikväll ska jag äta middag och sova sked med finaste Kristina. Är väl bäst att sätta igång och skriva så att det blir kväll nångång.

Efter älgen

2010-04-03T13:23:00.003+02:00

Just hemkommen efter en långpromenad genom de vikboländska hagarna. Jag sneddade genom snöiga skogar och över kladdiga åkrar. Jag tittade på hus som jag sett tusen gånger från andra hållet och lyckades nästan gå vilse i min egen bakficka. Uppfriskande att man fortfarande kan bli fascinerad över av att världen är i 3D. Och väldigt dumt att man nästan jämt inte behandlar den som så. Blev mycket nöjd när jag upptäckte att jag slagit in på samma väg som en av skogens konungar. Det kändes väldigt rutinerat på något sätt. Också mycket nöjd över att jag fortfarande är tillräckligt mycket lantis för att känna igen både älgbajs och älgspår. Jag och älgen, sida vid sida. Åtskilda bara av tiden.

Kocken Klorofyll

2010-03-30T14:55:00.004+02:00

Researchar trädreferenser till Boken och försöker förstå mig på den här fotosyntesen som jag inte hört av sedan typ sjuan. Inser att det är långt mer komplicerat än den version som Mr Nilsson presenterade för oss på den tiden. Tur är väl då att Naturskolebladet erbjuder än lite mer pedagogisk förklaringsmodell baserad på Kocken Klorofyll.

Kocken Klorofyll har sitt kök i löven och lagar mat på sin spis solen. Det är en himla skicklig kock så de enda ingredienser han behöver är vatten och luft. Kocken Klorofyll tycker mycket om socker så det enda han lagar är olika sorters socker. Kocken Klorofyll är lite dålig på att mäta rätt så han får alltid rester över i köket som han måste slänga ut. Vissa kallar rester för sopor men resterna från Kocken Klorofylls kök kallas för syre. På hösten när alla bladen ramlar av har inte Kocken Klorofyll längre något kök och restaurangen stängs för säsongen.

Hilarious!

Vårvindar

2010-03-28T18:52:00.008+02:00

Våren är fantastisk! Och också lite svår, det måste medges. Idag släpade jag mig till slut ut och promenerade på kyrkogården. Jag såg två duvor som jagade varandra för att få knulla och fyra barn som satt i ett hörn och tjuvrökte.

Min nya idol är Julia Hill. Hon bodde i ett över tusen år gammalt träd i 738 dagar för att det skulle få leva. Och det fick det.

Psst...

2010-03-20T12:42:00.003+01:00

Inlägget nedan är en exklusiv tjuvtitt in i Boken!

Rostande varig kärlek

2010-03-20T12:21:00.004+01:00

Värdväxling är en vanlig överlevnadsstrategi för många rotsvampsjukdomar. Sjukdomen skiftar då värdväxt flera gånger per år för att förse sig själv med näring året om. Oftast genom att ha en värdväxt under vinterhalvåret och en annan under sommarhalvåret. En av de vanligaste värdväxlande trädsjukdomarna är Päronrost.

Päronträd börjar rosta på försommaren efter att ha smittats av sporer från vissa typer av enar inom en radie på uppemot 400-500 meter. Under hösten vandrar sjukdomen tillbaka till enarna där den har bättre förutsättningar att överleva vinter. Även sjukdomar måste äta för att överleva och under vinterhalvåret finns ingen näring i päronträdet. Enarna är starkare och tryggare än päronen och således ett mer attraktivt val under den hårda skandinaviska vintern. På våren blir dock svampen återigen förförd av päronens vackra blommor och glömmer med ens bort tillfälligheten i dess sprudlande glans. Återigen överger de enarnas trygga sträva bark och skyddande barr för päronträden med dess späda blommor, förföriskt gröna löv och saftiga frukt. Svampen formar sig i långa suktande tungor på enens grenar och slickar sig sedan upp i päronträdet. Svampen etablerar sig oftast strax efter nattligt regn då trädets uppsvällda sörjande grenar är extra mottagliga. Snart därefter är dess gröna löv återigen fulla med röda utslag och grenarna fulla med variga sår. Päronträdet blir svagare och svagare för varje år som rosten lyckas övertala sig in i dess stam. Kartsättningen minskar och till slut kan trädet dö. Under tiden står enen och iakttar svampens otrohet och längtar till hösten då den återigen ska vara ensam om att bli utnyttjad. Enarna må vara svampens andrahandsval men minst lika viktig för dess överlevnad. All värdväxlande svamp behöver minst två växtarter för att kunna utvecklas och föröka sig.

Vissa låtar blir aldrig gamla

2010-03-11T08:56:00.003+01:00

...and the world's got me dizzy again
you'd think after 22 years I'd be used to the spin
and it only feels worse when I stay in one place
so I'm always pacing around or walking away
I keep drinking the ink from my pen
and I'm balancing history books up on my head
but it all boils down to one quotable phrase
"If you love something give it away"...

Det går inte att jämföra

2010-03-07T17:51:00.005+01:00

Inatt låg jag och sov medan en av mina bästa vänner födde ett barn.

Det går inte att jämföra.

Lärarräven av rävar

2010-03-06T10:58:00.006+01:00

Istället för en räv har hon en röd kulspetspenna hängandes bakom ena örat. Den sitter fast på senilsnöret på ett utav de två paren glasögon som normalt hänger ner över den plattnande bringan. Igår vaktade jag prov tillsammans med en egentligen pensionerad vikariekollega. En långsmal riddarinna som tagit över en av pucklarna från sin kamel och bär den med stolthet. Hennes mun är ett litet skrynkligt rött hjärta som vrålar i lärarfalsett och ögonen glittrar av grön ögonskugga och yrkesstolthet. Hon tar två havreflarn till kaffet och efter en snabb vända genom bäverkinderna knastrar de sig hela vägen ner genom halsen. Först tröttnade hon på att jobba som lågstadielärarinna på grund av allt socialt tjafs, sedan tröttnade hon på att vara hemma med sin man hela dagarna, sedan började hon vikariera som Sfi-lärare. Det är bättre tycker hon eftersom det tillåter en att ägna sig mer åt ren undervisning, som på 70-talet.

Irakiska fäder får tvättmaskiner att flyga

2010-02-25T16:57:00.013+01:00

Så har man fått en Irakisk pappa och en bukett med rosa mutrosor. Irakiska pappan håller sedan fem år på att bygga en bil- och flygplanssimulator. I aluminium med en riktigt pilotstol köpt på Blocket. Den kan gunga framåt, bakåt och 30% åt sidorna, och har tre stora dataskärmar i nosen där man kan titta på vägen och luften i 3D och widescreen. Farkosten drivs av en tvättmaskinsmotor som sitter fastmonterad längst bak. Problemet är att koppla samman bildprogrammet med själva maskineriet. Igår hade han smugit in i klassrummet innan vi började och satt och låste dörren från insidan medan jag försökte låsa upp utifrån. I tisdags refererade han till en lång rad av förmödrar och befallde mig att ta bättre hand om min kropp. Jag fick min avskedsbukett idag eftersom han skulle vara tvungen att stanna hemma och ta hand om sin sjuka hund imorgon.

"Från en far till en dotter, inget annat."

Det märks att man inte är så van att få blommor när man får lov att ställa dem i en tom surkålsburk när man får några.

Peppad av pesten

2010-02-21T16:55:00.008+01:00

Igår var jag på examensfest och träffade två omtalade arborister. De lärde mig bland annat att det finns en trädsjukdom som heter 'Päronpest'. Det finns så mycket att hämta!

Har nu varit ute på mitt första Sneställtuppdrag. Det var roligt och givande. Jag lärde mig bland annat hur stor man egentligen är när man går i nian. Och att det inte bara finns personer ur gruppen män över femtio år, utan även människor födda på nittiotalet, som fortfarande har åsikten att en man inte är en riktig man om han inte kan försörja sin fru och att kvinnor inte är lämpade att arbeta som byggarbetare.

Ät mitt kött

2010-02-03T10:29:00.006+01:00

Första texten har lämnat mailen. Hur mycket jag än försökt distansera mig från den och intalat mig att det bara är en hög med ord känns det ändå lite som att jag huggit av ett köttstycke från min kropp och kastat ut det i cyberspace. Nu hoppas jag bara att mina kurskamrater tar det till sig och mumsar i sig ordentligt så att jag inte skurit bort en massa kroppsdelar i onödan.
"Men Emelie, nu överdriver du väl ändå lite."
"Jo det gör jag, men annars hade det inte blivit något blogginlägg."

Vargavinter

2010-02-03T10:29:00.005+01:00

Jag tror det är alla skjutna vargar som kommer tillbaka som snöflingor.

Å vad jag älskar Claes Ohlsson!

2010-01-28T21:54:00.004+01:00

Idag var jag där och köpte en stor pärm, ett litet batteri och tomma cd-skivor. Och så tryckte jag på en massa bordstelefontangenter. Tänk att det kan vara så tillfredsställande att trycka på knappar.

P-ångest

2010-01-27T22:31:00.001+01:00

Personalmöten ger mig ångest.

Veckan och livet som gick

2010-01-24T18:19:00.004+01:00

Oj vilken vecka. Full med lika delar allt möjligt och förvirring, och så ett år rikare. Jag tänker att jag skulle ta och skriva någon form av sammanfattning över de här 25 åren, eller åtminstone det sista, men jag börjar med veckan som gick.

Jag började en skrivarkurs och konstaterade att hälften av deltagarna bor i Umeå och/eller är lärare.
Jag undervisade.
Jag bakade tre kakor, varav två ätbara.
Jag fick världens bästa födelsedag. Tack igen!
Jag hittade Komvux lärarlönnrum.
Jag hade en australiensisk soffsurfare på besök som tog med mig på skridskoåkning och nattfilosoferande under takfläkten.
Jag träffade en lärarförebild.
Jag åt en pizza.
Jag tittade på ett galet rockband med en galet juckande basist.
Jag åkte pulka på Lunds galna sopbergsbackar och fixade mig en mörklila lårkaka efter ett experiment innefattandes en Sultansängbotten, en brant pulkabacke med gupp och en svart stjärtlapp.
Jag var på två födelsedagsfikor och ett 25-årskalas med potatisgratäng och fina apdrinkpinnar.
Jag gick på spanskpratarfika och fick med mig tio gratis böcker hem från en bokbytarbrunch gone mad.

Rara små missförstånd

2010-01-19T20:31:00.004+01:00

Söndag kväll på väg hem från kallbad, sällskapsspel och krämig veganmacka och jag blir uppringd av självaste Rektorn. Hon undrar om jag kan tänka mig att ta över en kvällskurs i Sfi C.
'Jo', säger jag och gör oss båda väldigt glada.

Måndag lunch och jag och Rektorn sitter och snackar detaljer på hennes kontor.
'Det viktigaste är ju att de lär sig kommunicera! Grammatik behöver du inte bry dig så mycket om. Det känner du väl igen om du hade ... i svenska på lärarutbildningen?', frågar Rektorn så.
'Lärarutbildningen? Nä, jag har inte gått Lärarutbildningen.', blir jag tvungen att svara. För ljuga rektorer rakt upp i ansiktet det kan jag ju inte göra.
'Nähä men oj då, då måste jag ha läst fel på ditt CV. Alltså jag har ju läst din ansökan, men jag kanske har läst fel.'
Rektorn letar bland öppnade filer och hittar till slut min ansökan som hon hastigt skummar igenom igen.
'Nähej, jaha, nä du, då måste jag ha läst fel.'
'Ja, då kanske saker och ting kommer i en liten annan dager', säger jag och tänker att det kanske var lite för bra för att vara sant.
'Då ska vi se här. Ja, just det ja, du har ju läst två terminer Svenska i alla fall. Kommunikativ svenska har du läst ja. Jamen, då klarar du väl det här!'.
Och så var vi överens.

Så nu har jag en helt egen klass som jag ska lära allt jag kan två kvällar i veckan. Vi drog igång redan igår och det verkar lovande. Nästa vecka ska jag även vikariera för en annan lärare hela veckan lång. För att bara vara en låtsaslärare är jag väldigt mycket lärare just nu. Igår blev jag även officiellt student igen. Jag tror det är nyttigt att leva i motsatsförhållande till sig själv.

Grodorna snarkar och fjällen ropar mitt namn

2010-01-08T16:02:00.008+01:00

Läggdags hos Den Galne Amerikanen i Prag och nattsuddarna har just stapplat in genom dörren. En surfande amerikan med svart lockigt hår och Bright Eyes' röst är så full att alla världens ord har samlats till fest i hans kropp och nu flyter ur honom som en jäsande deg ur en för liten bunke. Långsamt och konstant flyter de, och de tar aldrig slut. I degen finns en fantastisk godnattsaga. Han bakar ut den någon gång efter morgonskålar i Sake för att fira Turkiskans födelsedag, och före att vi börjat låtsassova medan han är på toaletten. Han kommer från Ohio och han berättar om en vän som jobbar på en gård där det finns stora fält fulla av snarkande grodor. Klockan var lite för nära fem på morgonen för att jag skulle lyckas lyssna till alla detaljer och jag minns sorgligt nog inget mer än just detta. Och så att jag fick så fantastiskt roliga bilder i huvudet medan han berättade det att jag för första gången på allvar övervägde att besöka USA. Så nu måste jag nog ta mig till Ohio.

Igår fick en av Bokens karaktärer en hemstad. Egentligen är det väldigt lustigt att han inte blev norrländsk förrän igår. Jag slog upp min Atlas och lät pekfingret landa på måfå på ett ortsnamn bland de svenska fjällen. Kvikkjokk. Sedan bildgooglade jag en stund och insåg att jag måste åka dit. Om inte i researchsyfte eller för det fantastiska landskapets skull, så bara för att jag måste.

Alltså måste jag åka till Ohio och leta reda på de snarkande grodorna. Och jag måste åka till Kvikkjokk. Förr eller senare.

Hmm...

2010-01-07T12:31:00.004+01:00

Du, eller du, eller du, eller du, eller du?

Malmö är också magiskt

2010-01-05T19:30:00.001+01:00

Malmö är också magiskt. Imorse sjöng jag högt, falskt och fantastiskt under mina nya hörlurar på vägen hem från yoga i den sena gryningen. När jag cyklade in på Kornettsgatan var jag mitt inne i Coconut Skins med Damien Rice då jag upptäckte att någon parkerat sin toalettstol utanför porten. Det nya utedasset eller en genväg för att spola ner sig själv i underjorden? Jag var för trött för att testa så jag åkte hem och åt frukost istället. Jag har Sydsvenskan numera så nu vill jag äta frukost hela dagarna ännu mer än förut.

Slovakiska sagor och snabbvisit hos gamla Storebrodern

2010-01-05T18:01:00.010+01:00

Nu har jag varit i två nya länder. Nästan tre. Slovakien, Tjeckien, och så åkte vi över gränsen till Ungern och vände för att komma på motorvägen mellan ett konstmuseum och ett slott utanför Bratislava. Fnitterfransosen, Slovaken, Vitryskan, Journalistscouten och jag. Gemensamt för Tjeckien och Slovakien är att dess invånare kan uttala obegränsat antal konsonanter i rad, att Herr Gårman bär huvudbonad och att man äter mycket kött och ännu mera ost. Ost i korvform, ost i snörform, hård ost, mjuk ost, stekt ost, mat gratinerad under ost, piroger fyllda med ost och dumplings ihoprörda med ost. Skillnaden är att i Slovakien heter honörsosten Bryndza och i Tjeckien Olomoucké syrečky, och att i Slovakien bär Herr Gårman främst keps medan det i Tjeckien verkar vanligare med hatt. Rest från tidigare maktbattle mellan staterna?

Förutom att sukta efter ost och titta på vägskyltar; åkte jag trolleybus (världens bästa transportmedel, bussresan av mitt liv, kärlek!), blev ambitiöst guidad runt hela Bratislava av finaste Slovaken; åt vitlökssoppa ur bröd; promenerade i Tatrabergen; badade i stora simbassänger fulla med hett källvatten; sov som en prinsessa utan ärta på världens största kudde i världens minsta skogsstuga; dansade till slovakiska 90-talsklassiker; tittade på pampiga slott, slott, kyrkor, slott och gamla hus; mattsurfade med mina tre vänner och tusen andra hos en galen och fantastiskt gästfri exilamerikan i Prag; blev låtsaskär i en ungrare med lavendelögon; och smakade rostade kastanjer för första gången.

Nyårslöfte 2010: Vara 'den mest storslagna versionen av den största visionen jag någonsin haft beträffande vem jag är'.

Malmö c/o Moder Jords Massiva

2009-12-27T10:56:00.002+01:00

Kall, kall, kall gick du in. In, in under mitt skinn.

Vinteräventyr

2009-12-22T18:59:00.002+01:00

Jag och syster gav oss ut på pulkaäventyr igår. Syster kom in med en stukad fot. Syster tyckte det var en god idé att testa lite pulkasnowboarding och skred till verket med friskt mod. Hennes kropp valde att påminna henne om att det var minst 100 år sedan hon gjorde det sist genom att vältra sig över sin egen vrist på ett högst onaturligt sätt. Så fick man återse Vikbolandets vårdcentral och Vrinnevisjukhusets röntgenavdelning också. Inget brutet, men en massa ont. Som tur var drog Pappan fram ett par kryckor ur sin bottenlösa skjortärm som nu eskorterar henne kring ägorna.

Syster har inte bara en stukad fot utan även två fantastiskt fina katter. En katt som tycker om att kela i sängen och en katt som tycker om att kela på toaletten. Alla är vi olika.

Yej, yej, yej jag ska göra the skrivargrej!

2009-12-15T14:16:00.006+01:00

Imorse hälsade jag på Finurliga Fen och vattnade hennes massagesäng med ovisshetsoro.

- Jag vet inte i vilken stad jag kommer att bo, var mina fötter kommer att gå och hur jag kommer att må efter jul, klagade jag.
- Vad är du inställd på? frågade Finurliga Fen och log som en filur.
- Att jag ska få bo i Malmö och skriva på heltid då.
- Då blir det så.

På vägen hem kände jag på mig att jag hade något att fira och tog vägen via Coop och köpte mig en ananas och en stor burk surkål. Utanför min grannport stod en postcykel parkerad och jag tänkte att däri ligger brevet.

Medan jag kokade potatis hördes den lätta dunsen på hallmattan. Och så äntligen kom ett genombrott och en faktisk plan i form av ett A5-kuvert med ett brev som ropade 'Välkommen!'. Det blir Textlaboration på distans som får försörja mig och se till så att Boken blir färdig innan sommaren, jag kan bo kvar i Malmö och jag kan fortsätta svenskaundervisa så mycket jag och Komvux vill. Framförallt kan jag säga upp mig från Hemglass och sluta upp med det här glassförorenandet.

Fick även låna en bok om Mental teknologi av Finurliga Fen, så nu ska jag ägna mitt långa jullov åt att lära mig det här med att fokusera.

Vi flöt för klimatet

2009-12-13T21:42:00.005+01:00

Igår promenerade jag och 30 000-100 000 personer till för klimaträttvisa i Köpenhamn. Det var en imponerande flod av miljöbeskyddare, samba, kärlek, och tyvärr även en del miljösoldater och solkiga fläckar av polisparanoia. På tåget dit träffade vi en kvinna som skriver böcker om vargar och tigrar. Hon nostalgiserade om miljörörelsen på 70-talet och vi låtsaslöste klimatidiotin redan nånstans mellan Kastrup och Örestad. Och så pratade vi böcker, skrivande och lärarskap. Fantastiskt fin kvinna.

Här ska jag fira nyår

2009-11-21T11:42:00.005+01:00

Slovakien, se upp där nere för snart kommer vi! Jag, Fransosen och Vitryskan ska hälsa på Slovaken och hans berg. Och så titta förbi Bratislava, Prag och Wien. Pepp!

En lärarscen till låns

2009-11-19T13:13:00.006+01:00

I veckan har jag lekt Sfi-lärare på Komvux. Hastigt och lustigt blev jag inringd och inkastad i ett klassrum med 20-isch personer på jakt efter ett nytt språk. Hade sal 209 varit av vatten, hade jag varit en fisk. Jag har haft så himla roligt! Hoppas bara att det jag pysslat med går att räkna som svenskautlärning. I onsdags fick finstudenterna intervjua mig och skriva en berättelse av resultatet. Då fick jag bland annat reda på att det finns en annan kvinna i min klass som också är 24 år och som också har storlek 37 i skor, att jag har en gratis schäfer ett telefonsamtal bort, att jag är snäll och att anledningen till att jag cyklar till jobbet trots att jag har körkort antagligen är att jag vill hålla mig friskus. Jag har även lekt kisscharader för att hjälpa en kvinna fylla i ett urinvägstestformulär åt sin son, fått grammatikpanik, förundrats över lärarkåren på en massa olika sätt och tjänat mina första pengar på mitt studielån. På en väg hem fånlog jag mig igenom en parkering och fick ett frieri av en gammal man på cykel. Nu har jag sparkat in min fot och den går inte att hugga av.

Branchbattle

2009-11-11T23:10:00.005+01:00

Igår förenades mina brancher. Och båda hade en dålig dag. På ett dagis i Hököpinge hölls ett möte för att informera om placeringen av ensamkommande flyktingbarn i Vellinge kommun. Vellinge - kommunen där 'friheten är större och skatten lägre' - har hittills vägrat all form av flyktingmottagande och hade med största sannolikhet fortsatt göra så om inte Malmö kommun bestämt sig för att placera 30-talet ensamkommande flyktingbarn på ett vandrarhem i kommunen. Mötet präglades enligt Aftonbladet och två rebelliskt roade glasskunder av upprörda Vellingebor som var mer oroade för sina cyklar och skattekostnader än för trettio ungdomar i desperat behov av tak och trygghet.
Samtidigt cirkulerade jag runt i området i en blå lastbil och var sysslolös, då större delar av kundklientelet var för upptagna med att försöka skälla bort människor från kommunen för att ha tid att köpa glass.
Lose, lose.

Oplåstrad

2009-11-10T22:18:00.003+01:00

Jag är verkligen en person som borde äga plåster. Tyvärr är jag även en sån som kommer på sådant när skägget redan sitter fast i brevlådan/medan blodet sprutar ut genom fingrarna. Stackars lilla oplåstrade mig. Idag är det inte många saker som har gått rätt.

Ett steg fram, ett steg bak

2009-11-09T16:35:00.005+01:00

Imorse tänkte jag: 'Å vad skönt, nu vet jag vad jag vill göra. Jag läser den här skrivarkursen på distans och företagsutvecklar och yogautbildar mig on the side under våren, njuter av den sista friheten och wwoofar mig runt Europa under sommaren och påbörjar en masterutbildning i Strategisk kommunikation nästa höst.'
När jag kom hem till min lägenhet blev jag mött i dörren av ett brev från Österlens folkhögskola som sa: 'Tyvärr kan jag inte bereda dig plats på skrivarlinjen denna termin.'
Tydligen var inte Österlens folkhögskola lika övertygad som jag om att jag faktiskt skulle komma in. Märkligt.

Pratade med en väldigt trevlig kvinna om ett väldigt spännande jobb i förmiddags, jag får väl sätta mitt hopp till att hon inser hur perfekt jag vore för tjänsten. I ren besvikelsepanik skickade jag även ut 50 mail till diverse företag och erbjöd mina yogahjältinnetjänster. Det är ju positivt att jag äntligen fick den tummen ur röven. Känner du någon som skulle vilja ha yoga på jobbet? Säg bara till så fixar jag det nämligen.

Jag fattar samman

2009-11-01T18:25:00.005+01:00

En halv dag försvunnen genom en svart trollerihatt och så var man färdig med nostalgisering och organisering av Bloggen. Blev ju så klart även tvungen att pilla in en massa å,ä och ö i alla Indieninlägg. Är man språknörd så är man. Och då bär man sitt anal med stolthet. Delar jag upp och etikettiserar över två års blogginlägg så måste väl någon form av ordning och reda smitta av sig till det vardagliga kaoset tänker jag.

Framförallt blev jag nostalgiberusad och glad. Det finns fåniga dikter och så finns det verkligheter. Å, vulkankollektiv, apelsinätande får, skogar, berg, hav, tyska troll, kärlek, yogis, trolleri, sambos, tåg, surfare, flodmamma, thalis, bajsbil, oplaner, vänner och chocker, hur hade det gått utan er?!

Slutsats: Oj, vad mycket Australien. Oj, vilken rutinerad sagoberättartant livet kan var ibland.

Blodig Haloween

2009-11-01T11:16:00.003+01:00

Mitt kök berättade just för mig att jag antingen ätit granatäpple eller dödat någon i mitt kök i helgen.

Min bror har gett mig en fyrkantig bebis

2009-10-28T20:42:00.008+01:00

Jag har en Storebror som är världens bästa. Han gör sig inte bäst på det där klyschiga storebrorssättet genom att försvara mig med knytnävar och sälja mig billiga smuggelcigg. Och han har aldrig slagit mina pojkvänner på käften. Jag tror inte ens han skulle ha gjort det om jag faktiskt haft några pojkvänner i den åldern då storebröder skulle kunna få för sig att slå systrars beundrare på käften. Nä, min Storebror är bättre. Fredfull och fridfull, och världens bästa superhjältesamordnare. Valde alltid smarthet eller typ supermagisk fiendehjärntvättarcape som superkraft på den tiden då det begav sig. Bara en sådan sak! Jag valde antingen supersnabbhet eller supervighet och Tvillingen var troligtvis jättestark med superknivar. Nu när vi inte leker superhjältar så ofta längre är han bra på en massa andra sätt. Till exempel genom att hjälpa mig med en massa saker, låna ut en massa saker, bjuda på en massa god mat och prata om en massa arkitektintärna saker som jag aldrig skulle ha pratat med någon om annars.

Häromdagarna hjälpte han mig till exempel att återpedagogisera och kommersialisera min dator. Jag är ledsen Ubuntu, jag trodde verkligen på oss och att vi skulle funka, men det blev ohållbart i längden. Det kände vi nog båda. Nu känns det lite som jag tänker mig att det måste kännas när man precis fött ett barn. Fast ett par kilometer längre ner på skalan då. Jag och Datorn känner varandra men vi måste liksom ändå lära känna varandra igen. Och liksom med små barn så funkar inte allt riktigt som det ska än, vissa delar är ännu inte riktigt färdigutvecklade, och ganska ofta förstår jag inte vad det är den försöker säga till mig. En bra grej med den här bebisen är att den föddes med ett eget internet. Nu är det slutsnyltat på grannars gästfrihet och helt plötsligt är allt mitt internettande säkert 10 000% mer effektivt. Inga konstanta nedkopplingar, ingen mer random radioskugga. Allt det blå sticker fortfarande lite i ögonen, men jag älskar dig min fyrkantiga lilla bebis!

Seriösa partners söndagsmöts

2009-10-26T20:08:00.005+01:00

Igår hade jag och partnern söndagskonferens med Företaget. Mycket spånande och spektakulära idéer. Mycket te och mycket valnötter, och vissa organisatoriska framsteg. Och så placerade vi första lilla sparken på den första bollen. Så se upp i backen för nu rullar vi. Största utmaningen just nu är att försöka fånga in och tämja de där vilda idéerna som inte gärna ser sig själva i burar. Jag är inte så mycket för burar jag heller och tror egentligen att idéer mår bra av att få flyga fritt så mycket som möjligt, men det blir opraktiskt när de flyger vilse. Korrigering: största utmaningen just nu är att bygga mysiga och attraktiva burar åt våra idéer där de vill bo, trivas, frodas och reproduceras.

F:et i planen står för Företaget

2009-10-16T09:18:00.007+02:00

Peppig affärsmiddag med Partnern. Jag tror vi har någonting på gång och jag tror det kommer att bli någonting bra. Nu är det på tiden att starta Företaget. Snart ska Malmö veta bättre!

Boken den Boken

2009-10-14T18:24:00.002+02:00

Idag har jag undvikit att skriva på Boken hela dagen. Inser att jag just nu skriver mer om Boken än i Boken. Såhär kommer det till exempel kanske stå på baksidan:

En berättelse om sagorna i vardagen.

En saga om främlingarna i vår närhet.

En historia om lågmäld passion och hemliga hjältar.

Kom så flyger vi

2009-10-14T17:56:00.004+02:00

Hemlisen är att vi alla har vingar och superkrafter, muterade av livet och redo för stordåd.

Dunderhonung och multikultiparad i trollskogen

2009-10-13T22:50:00.009+02:00

I helgen var jag i friheten. Tillsammans med en näve svenskar, en dansk familj, en fransman, en slovak, en irakier, en portugis, en mexican och Bellman korsade jag den blekingska gränsen till fots. Det var långpromenad genom finklädd lövskog, ärtgrön sagoskog och mäktig trollskog. Vi gick och gick och gick, grillade äpplen, skrattade döden och depressionen rakt upp i ansiktet, sov i vindskydd, pussades med regn, härmade djur, och jag och Syster åt en väldig massa ris och linser. Och då och då kom John Bauer förbi och envisades med att illustrera vår saga. Långpromenader är de bästa promenaderna.

Livet är inte bara en saga. Ibland är det en serietidning också. Som imorse till exempel när Finurliga Fen föreslog att jag skulle börja äta dunderhonung. Eller bidrottningsgelé som det visst heter nuförtiden. Hur kan jag låta bli? Det funkade uppenbarligen för Bamse och bidrottningar brukar ju få ett och annat gjort, känns som win, win. Dags att bli bidrottningsproduktiv.

50 är mer än 100 men 25 är för lite

2009-10-13T22:43:00.003+02:00

Ny status. 50% glassförsäljare, 25% författare och 25% jobbsökare/företagsetablerare. Fantastiskt bra att inte jobba så mycket och fascinerande hur lång hälften av tiden kan kännas.

Tåg, bebis och bröst

2009-09-28T22:22:00.007+02:00

När jag kom hem från Stockholm igen hade buskarna utanför mitt fönster bytt färg och regnblåsten kommit till stan. Jag spenderade hela gårdagseftermiddagen på snigeltåg mellan Stockholm och Malmö. Nästan sex timmar av blygsamt skumpande tillsammans med Ben Harper, Belle & Sebastian och Jenny Diski. Och mot slutet, skavande hörlurar, grus i ögonen, vakuum i magen och diverse kroppsodörer förenade i den stillastående tågluften. Men oj vad jag gillar tåg! Det gör Jenny Diski också tydligen, och efter att ha tillbringat denna resa tillsammans börjar vi motvilligt bli kompisar. Jag tror det är ömsesidigt. Framförallt motvilligheten. Det obekväma men oemotståndliga med oönskade likheter.

Anledningen till tågandet var firning av Bajsvännen och Schlagersekreterarens 26-årsdagar. Fast mest firade vi att de är med barn. Bajsvännen har en människa växandes nedanför sina nya stora bröst. Det är väldigt coolt och jag kan inte tänka mig annat än att de kommer bli en alldeles fantastisk trio. Som grädde på moset fick jag även fika jättelänge med Karin. Finaste Karin 'Mama tits' Ödén, nu dock rejält utkonkurrerad av Bajsvännen vad gäller det epitetet. Lyckost mig som har så många vänner med mammabröst. Vi pratade också lite om tåg. Och en massa om livet och resorna. Och så var cirkeln sluten.

Jag känner en skånsk fe

2009-09-26T00:49:00.003+02:00

I Hörby finns en Finurlig Fe med mikrofonhår. Hon har trollspön till fingrar som kan kittla kroppar genom tårna och få dem att berätta hemlisar. I tisdags hälsade jag på. När hon hållit i mina tår och kittlat mig längs ryggraden en stund började min kropp viska till henne på det hemliga fespråket. 'Jag sover, låt mig vara. Allt är huller om buller och jag orkar inte städa' viskade kroppen. 'Vakna, så ska jag lära dig hur man dansar allt i ordning' viskade Finurliga Fen. Denna magiska dans ville förstås kroppen lära sig och öppnade mycket försiktigt ena ögonlocket. Långsamt, långsamt.

Knäckt

2009-09-22T22:43:00.001+02:00

Två fotbollskillar joggade om mig när jag cyklade hem från jobbet.

Aj och Ja!

2009-09-21T12:50:00.001+02:00

Kroppen mör och matt efter trädklättring, plastrauksklättring, Åkarpspromenering bärandes på jättestor påse med morötter, yoging och ledighet. Jag tackar för en fin helg och firar att sista veckan som heltidsarbetande glassförsäljare börjar - nu. Dags att kravla sig upp ur heltidskoman och styra upp saker och ting. Yeaj!

Foten i marken

2009-09-20T10:02:00.002+02:00

Skåne är affischerat med reklam för färdiga micromiddagar med makaroner och stekt falukorv. Jag sätter ner foten och säger 'Nej!'. Så här kan vi inte ha det. Så här bråttom får vi ine ha! Så här lata kan vi inte vara! Så här lite fantasi får vi inte ha!

Och det bästa...

2009-09-15T10:14:00.004+02:00

Åhå, jag glömde det bästa! För att Arboristen ska slippa göra en massa skitgöra, så som att släpa grenar och städa upp ris, jobbar man i team med Jordgubbar och Risråttor som sköter marktjänsten. Fackord är de finaste orden.

Trädhjälte, träddoktor, trädkompis

2009-09-13T18:17:00.005+02:00

Som arborist får man en massa jobb, betalt för att klättra i träd, och kropp som en elitidrottare. Det är ett yrke som är roligt alltid och inte har några dåliga sidor. Det är en livsstil och en tillräckligt liten branch för att man ska vara tillräckligt exklusiv och kaxig för att kunna säga 'fuck you, jag är ingen jävla hora' och vägra utföra omotiverad trädslakt. Man kramar, studerar, hjälper, och då och då dödar. Och så förändrar man världen. Det säger min nye vän Arboristen.

Lås in oss igen det är höst

2009-09-05T15:20:00.009+02:00

Under veckans mesta naturupplevelse i form av en kisspaus i ett buskage intill ett villaghetto i Lomma kände jag det. Det kom från marken och buskarna och himlen. Luften hade bytt konsistens och vinden skrek mig i öronen att 'Hösten har vunnit över sommaren!'.

På gatorna luktar det blyertspennor och blöta löv, och jag vill köpa högar av anteckningsblock och dyra pennor. Vänner har berättelser från skolor, Hemglass sommarturer slutade den här veckan och P3 övergår till ordinarie programtablå. Det är officiellt. Nu är det färdigslampat, inga mer vindsmek på bar hud. Idag har jag kramats med morfar hela dagen i ärvd ylletröja. Än är det fint med höst.

Kom nu bergen så kramas vi

2009-08-29T11:34:00.003+02:00

Jag hoppas alltid högt och faller hårt. Så nu tänkte jag lära mig klättra. Man kommer högre än med hopp och så lär mig sig att inte ramla. Dessutom får man kramas med berg medan man gör det. Det känns som min grej. Prova-på-klättring på Malmö klätterklubb imorn, jag är taggad. Jag har även hittat en arborist att intervjua till bokprojektet. Dags att sätta mina romantiserade arboristfantasier under lupp och göra saga av verkligheten. Kom nu träden och bergen så tar vi varandra i händerna och fixar en fin höst.

Tillbaka till Guatemala

2009-08-28T12:08:00.003+02:00

Igår snattade jag majslöv på en åker utanför Helsingborg. Jag var tvungen för de behövs när man ska göra äkta Tamales, matriarken i Xela och mattanterna i Llanos del Pinal-style. Dessa små majsdolmar är mitt käraste matminne från Guatemala. Ingen fyllning eller annat tjafs, bara majsdeg ångkokt i majslöv med en korianderkvist och sen kör vi. Doppar upp till knogarna i stekt mörklila bönmix, äggröra, guacamole, crema, salsa och färskost.

I helgen konverserade jag på spanska för näst första gången sedan jag kom hem från Guatemala. Det var roligt. Idag lagar jag Tamales på egen hand för första gången. Det luktar jordstampat daghemsköksgolv, skrynkliga kvinnor i tjocka vävda kjolar, och gladskrikande och matväntande barn i hela lägenheten.

Inte D heller

2009-08-21T11:09:00.006+02:00

D-planen är officiellt körd i diket. Diverse omständigheter fick diverse kompanjoner att dra sig ur så nu ligger alla fina idéer och kravlar i dikesleran tillsammans med det långa gräset och vägkantsblommorna. Kanske bärgas de upp på vägen igen en vacker dag. Kanske inte. Och tills dess, dags att börja om. Igen.

Instinkt: Spring! Spring till Portugal och bosätt dig i bergen hos yoga-wwoofarna på obestämd tid! Men jag ska nog försöka stå lite mer still. Och försöka våga säga upp mig från mitt jobb för att ägna mig åt en inspirerande E-plan. E som i Eftertanke, Eufori, Eldorado, Essens, Eldfluga, Emelie. Det kanske funkar den här gången. Tips? Mest är jag så väldigt trött på börjor. När ska de ta slut?

Finn ett fel

2009-08-20T13:36:00.002+02:00

Ibland när man kommer hem sen och trött ställer man saker på konstiga ställen. Så som te i diskställ.

Ensam och het

2009-08-20T13:34:00.002+02:00

Ensamheten känns fantastisk efter fem nätter av tresamhet på 27 kvadratmeter.

Jag sommartwittrar

2009-08-16T10:24:00.005+02:00

Kanske sommarens bästa idé. P3 kulturs sommartwittrare. Farnaz Arbabi är tillexempel ansvarig för den här finheten;

"Jag kan inte låta bli att tänka på den globala uppvärmningen som mitt fel. Isarna smälter och Sverige kokar bara för att jag har blivit kär."

Här är mitt liv i 140 tecken;

Började med volter.Fortfarande yr.Besluten att saker bör ses upp och ner.Letar.Hittar alltid rätt.Fel.Styltor,skriva,skrika,ser,skriver.Somnar.Om.Börjar om.

Semester

2009-08-04T21:47:00.005+02:00

Imorgon går jag väst. Utanför Alingsås väntar Bagarn och två hundar med tillhörande sommastuga och insjö. Och där väntar semester. Ännu mer semester och helt semester. Inga datorer och inga om-jag-kanske-ändå-borde-ta-och-göra-lite-av-de-där-rediga-grejerna-mitt-emellan-all-dekadens. Finsnuset!

Pricken över Lantliiiiifv

2009-08-04T21:25:00.004+02:00

Svarta vinbärs innanmäte har tömts över mina fingrar och sylt har blivit kokt.

'Livet på landet för en dag, det gör varje mänska pigg och glad'

2009-08-03T22:49:00.010+02:00

Idag har jag bakat havrekakor, målat källardörrar, auktions-fyndat, kört en massa bil med nervevade rutor, hållt i en sovande bebis och förundrats över livet, och ätit stekt potatis. Landsbygds-klyschigt så det förslår och fantastiskt fint alltihop. Turistande i Östergötland är inte lika långpinkat som att göra det i Sydeuropa men minsann inte illa. Här är det dessutom så mycket lättare att komma undan med påståendet att man ju inte är en sådan där vanlig, sjabbig turist utan en resenär/backpacker/äventyrslustande/volontär/världsmedborgare/väldigt kortsiktigt boende. Här är jag till och med hemma.

Vacker skit

2009-07-28T17:14:00.003+02:00

Tänka sig. Jag ska bli cafédelägare och vara med och starta framtidens hetaste latte och kulturhål i Malmö. La Belle Merde ska det heta och det kommer att bli fantastiskt bra. Det säger magen, tårna, hjärtat och tanketornadosarna åt mig hela tiden. Förutom kaffe och random grym kultur så som böcker, musik, sagostunder och poesi, ska vårt hål fyllas med soffor, berättelser från de sju haven, smaksensationer, växter, föreläsningar och alla som vill vara med och leka. Den vackra skiten helt enkelt. Som livet självt.

ABC

2009-06-30T13:18:00.003+02:00

Ångrar att jag tackade nej till B-planen, A-planen förvandlades till damm och C-planen lyser med sin frånvaro. Men så kom en D-plan flygande från skogen som kanske blir av och kanske alldeles fantastiskt.

Nej, Fridhems folkhögskola jag vill inte skriva hela dagarna hos er. Nej Emelie, vi tycker inte att du får läsa vår masterutbildning. Tjänsten har tyvärr gått till en annan sökande. Det finns snart ett nytt café.

Världens förändras

2009-06-20T17:13:00.006+02:00

Doktor Marten har börjat stava sitt namn med i och ekologisk kokosnötsjuice är den nya stålhättan.

Skåneleden var...

2009-06-15T13:26:00.005+02:00

... kortare än vad den skulle ha varit. Regnigare än fantiserat, men behagligare än befarat. Kort men god. Skrovmål av fina vänner, skog, tankestillhet, hajkmat och sömnlös mystik. Och som de bästa sagor avslutad abrupt och oväntat av en väntad men oväntande omständighet.

Berlin var...

2009-06-13T14:56:00.006+02:00

... en grå färgdans till basgångarna från en långsam men starkt kärlekshammrande storstadspuls. Soffsurfande, fikande, secondhänder, restaurangletande, bröd, buss och bostadsområdesvilse. Cyklisten och Genusvetarn finaste sällskapet!

Jag har minsann skrivit klart en fet uppsats jag

2009-05-24T20:27:00.004+02:00

Såhär i skolavslutningstider är det många som sliter hår över uppsatser. När jag pratar med sådana människor känns glassbilande lite lite mindre mödosamt och jag känner mig lite extra nöjd och förundrad över att jag minsann redan kläckt ur mig en hel c-uppsats. Jasså du vill läsa den och skänka någon form av mening till denna utskitna elefant som än så länge envist vägrar hjälpa mig fånga spektakulära jobb med snabeln. Jo, det går väl bra. Klicka bara här och sedan på 'View/Open' på botten av den sidan så blir det jätteroligt!

Allt du behöver veta

2009-05-24T20:03:00.004+02:00

I fredags under ett glassbilsstopp någonstans i centrala Lund blev jag tillfrågad av två lågstadiebrudar om inte de kunde få intervjua mig. En storasyster var med och hjälpte dem gå över gator på rätt sätt och anteckna svaren på snabbt storasystersvis. Vad gör man inte för att bidra till skoltidningskulturen tänkte jag och accepterade. Med spänd förväntan såg jag fram emot att få gotta mig i mitt eget ego och fantastiskt spännande liv för en stund. Tills jag insåg att det här är jag:

Emelie Svensson.

24 år.

Min gata heter Disponentgatan.

Jobbar på glassbilen (detta behövde jag inte ens svara på, storasystern meddelade bara mycket proffesionellt att hon förde in faktumet i protokollet).

Min favoriträtt (här fick jag välja två huvudrätter och en efterrätt) är falafel, vegetarisk lasagne och glass. Vilket inte ens är sant. Hade det inte varit för att jag försökte vara lite normativ för enkelhetens skull hade jag sagt chapati, getost och mango. Fast lasagne är ju jävligt gott också. Och dessutom en maträtt. Aaah luriga frågor!

Jaa, nu vet du alla fall. Allt du behöver veta om mig.

Peace my day

2009-05-12T22:18:00.003+02:00

Häromdagen när jag släntrar hem från Konsum med det dyraste toalettpapper jag någonsin köpt under armen korsar jag en hipphopparyngling på gatan. När vi just passerat varandra stannar han upp, vänder sig om, tittar mig allvarligt i ögonen, lyfter högerhanden i peacetecknet och säger "Peace out!". Tack vackra hipphopparynglig! Oj vad jag log hela förmiddagen och dagen var gjord.

Blomkonspiration

2009-05-06T12:48:00.003+02:00

Insåg inte kopplingen mellan gårdagens två inlägg förrän såhär i efterhand. De fridfulla och sexiga små blommorna håller verkligen på att ta över världen. Jaha, så var det med det. Läs Jitterbug Parfume!

Indieninspiration

2009-05-05T12:58:00.004+02:00

Och Goenka meditationsgurun sa:

"This will change too."

Och yogaläraren sa:

"Ignorance is taking the unreal as real."

Och rastatrumpetaren sa:

"I guess we will hear this Buddhist mantra record a couple of times this week. Well, I guess it's all good, imagine if the tibetans would have listened to Rage against the machine all the way through their struggle."

Och Tom Robbins säger (angående teorin att det var blommorna som dödade dinosaurierna...):

"... intelligence was trying to teach our planet a lesson, to wit: it is better to be small, colorful, sexy, careless and peaceful, like the flowers, than large, conservative, repressed, fearful and aggressive, like the thunder lizards; a lesson, by the way, that the Earth has yet to learn. "

Läs Jitterbug Parfume!

Blomrost

2009-05-05T12:52:00.003+02:00

När blommor lämnas ifred tillräckligt länge börjar de äta brödrostar.

Helvägs hemma

2009-04-29T19:47:00.003+02:00

Sverige igen och jag känner mig mycket nöjd och hemmakär. Sverige är ju fint ändå. Väldigt fint. Och snart ska jag få hänga med Malmö igen också. Vardagsspännande. Nu är det dags att sparka igång teståndet, hitta på en massa spektakulära saker och inte bli vardgasförlamad. Jag har god tro på att det är nu alla projekt ska bli mer än idéer.

Halvvags hemma

2009-04-25T06:46:00.005+02:00

Och så sprang även de sista dagarna av Indien iväg som små tjyvar om natten. Jag har svettats som en ost i en bastu, men jag överlevde! Kanske dumt att ropa 'Hej' nu när det fortfarande kvarstår nio timmar tills tåget går, men jag känner mig kaxig idag sa jag tar mina chanser. Det tog ett bra tag for mitt och Varanasis stora KLICK. En massa hemlängtan och Sverigefunderade, och lustiga riksha- och hostelherrar stod i vägen till en början, men så igår, rätt var det var, dånade klicket som en abnorm kameraslutare mellan pyttegränderna. Det är sant som alla säger, Varanasi är en fantastisk stad. Lite uppkäftig, nonchalant och brutal från stund till stund, men också olidligt vacker.

Jag har tänkt så mycket på Sverige den senaste veckan (så som jag tänkt att jag inte skulle tänka) att det känns som om halva jag redan flugit iväg. Resten följer efter imorgon natt klockan 01.00. Nu ska jag bara avklara den slutgiltiga billighetsshoppoholismen, tåga 12 timmar till Delhi och sedan är det klart. Jag känner mig rätt så nöjd över det. Indien är fantastiskt, men jag längtar hem nu. Det är en fin känsla.

Två typer av lyxresor

2009-04-20T10:39:00.003+02:00

Framme i Varanasi och det ar VARMT! Som en open air sauna, fast utan popcorn. Lämnade Dharamsala i 'lyxbuss'= svensk sunkbuss, men med justerbara säten till skillnad från de ordinarie lokalbussarna. Tretton timmars nattskump over knöggliga bergsvägar och ett par däckbyten senare anlände vi i Delhi igår morse. En snabb dag i storstaden och sedan vidare med nattåg till Varanasi kl. 18.15. Var det tänkt. Men så tog jag visst fel på stationerna och missade mitt tåg. Och inga platser på något tåg de närmaste tre dagarna! Vad göra? En mycket hjälpsam herre slussade runt mig i min desperation och simsalabim så hade jag en riktig lyxbiljett i min hand. Expresståg, AC, första klass för cirka trehundra indiska skjortor och femtio, avgång två timmar senare. Serviceavgiften hos kontoret som den hjälpsamma herren skjutsade in mig på kostade bara den dubbelt sa mycket som min ordinarie biljett. Än har jag inte varit tillräckligt länge i Indien för att komma ihåg att inte vara naiv. Eller desperat. Resan var det märkligaste jag varit med om och den lyxigaste tillika mest obekväma natten sedan jag kom till Indien. Jag och tre tjocka, medelålders indiska affärsman i egen kupé, lakan och handduk nytvättade och serverade i prydlig papperspåse, tvål på toaletten och en servicebetjänt som tog upp matorders och diverse annat (och kom springande så fort man tryckte på en knapp, upptäckte jag när jag forsökte tända lampan...). Kanske roligast av allt är att denna 11 timmars lyxutflykt kostade lika mycket som en oturlig x2000-biljett mellan Malmo och Norrköping. Ändå sved det lite i girigbuken.

Hej då bergen

2009-04-17T17:45:00.004+02:00

Imorse när jag promenerade genom skogen till min morgonyoga klättrade det en hel apfamilj i granarna intill stigen. I en annan vardag hade det känts väldigt exotiskt.

Oanade förhårdnader

2009-04-16T17:09:00.004+02:00

Jag har fått meditationsförhårdnader på ovansidan av fötterna, snön på stans Himalayatoppar har börjat smälta och imorse lyckades jag slutligen knyckla in mig i en tillfredsställande lotusställning. Dags att dra vidare. Nästa anhalt Varanasi. Tydligen varmaste stallet man kan besöka i Indien såhär års. Och inte på ett bra sätt. Skogsyogadudsen hånar mig och tror att jag kommer att dö av antingen värmeslag eller matförgiftning. Vi får väl se. Jag litar på Mamma Ganges.

Det blommar en massa svenska sommarblommor har nu. Nostalgi. Hemkärlekssuckers är vi allihopa. Jag ser fram emot att få lukta på svensk vår alldeles strax.

Ikväll ska jag bli didgeridoohealad av musketör nummer två. Från och med Delhi på söndag börjar jag leka ensammusketör.

Två musketörer

2009-04-10T12:38:00.005+02:00

Rastatrumpetaren alias Krigarprinsessan har satt av mot Amerika. Treenigheten har kollapsat och resesällskapet är nu en musketör kort. Men det går ganska bra ändå. Lite mindre machosnack på det har viset. Vi har flyttat ner från berget och in i skogen till ännu ett litet familjedrivet gästhus. Idag har jag tvättat kläder och fick i uppdrag att vakta huset medan föreståndarinnan sprang ärenden nere i dalen. Femhundra hemmafruspoäng på den! Efter en massa regn och galen kyla har nu solen tittat fram igen och jag bestämmer att den får lov att stanna. När solen skiner är det här ett riktigt litet guldhak och jag undrar hur jag ska lyckas släpa mig härifrån.

Berg berg berg

2009-04-07T09:09:00.005+02:00

Det bidde ingen grotta. Kanske inte helt forvånande... Lite för kallt, lite för jobbigt att klättra i berg, lite för många björnar som inte riktigt hunnit flytta ut ur sina vintergrottor och lite för mycket lathet. Men det bidde ett fantastiskt litet guest house halvägs upp i bergen. Utanför en liten by som heter Dharamkot, som ligger utanför den lilla stad där Dalai Lama har sitt hang-out, som ligger utanfor Dharamsala. Vi har andetagstjyvande bergsutsikt rakt utanför fönstret, en perfekt liten yogaveranda och småbonder, kor, getter och mulor som grannar. Tio minuters promenad neråt dalen ligger en utspridd handfull med små restauranger och yoga-hak. Indisk enkelhet och vasterländsk turistlathet i go' kombination.
I Dharamkot finns en liten 'tea-shop' som säljer bästa havregrynsgröten i stan, plus allt mellan himmel och Himalaya. I skogen bakom te-haket håller ett ödmjukt serbiskt yogaproffs (inofficiellt) gratis yogalektioner varje morgon. Jag har goda planer på att bli stammis. Har bara lyckats gå en gång än så länge dock på grund av regn och andra olägligheter. I söndags vandrade vi upp i bergen med samma yoga-gäng. Det yogisarna kallade 'en enkel promenad' tog närapå livet av mina arma små ben och lungor. 7 kilometer enkel väg och från 2000 till 3000 meter på höjden. På toppen rundade vi av med ett en och en halv timma långt yogapass med snöpudrade bergstoppar som utsikt mellan benen. Därefter thali (ris, dal och chapati. mmm m mm!) och total frid i hela kroppen. Berg is the shit!

Tillbaka till grottstadiet

2009-04-02T05:37:00.004+02:00

Enligt originalplanen skulle jag åkt till Sverige imorgon. Men jag insåg att det hade varit helt befängt att åka hem redan så istället blir nästa anhalt Dharamsala. Jag får två fina ashrambröder som sällskap också; en amerikansk rastatrumpetare som aldrig är tyst och har läst stora delar av universums alla böcker om religiös historia och en holländsk didgeridoohealande kock som tycker om att diskutera energi. Det resesällskap man kan vänta sig att hitta i ett indiskt ashram antar jag. Det är bra av mig att alltid teama ihop mig med matlagningskunniga människor tycker jag. Om inte kylan suger musten ur oss har vi en ambitiös plan att gå på långpromenad i bergen och hitta en lämplig grotta där vi kan slå oss ner ett tag, meditera hela dagarna, elda mat och do the asket-thing. Nytt hemresedatum är 27 april.

Sedan undrar jag om det är någon som fortfarande läser bloggen? Jag har fortfarande inte lyckats yoga bort mitt bekräftelsebehov... Skönt att ha något att jobba på i grottan.

Familjeutflykt

2009-03-23T07:44:00.006+01:00

Morgonstund har guld i mun

2009-03-23T06:01:00.007+01:00

Enligt Ayurveda finns det fyra typer av människor. De som går upp mellan kl 4 och kl 5 = spirituella personer, de som går upp mellan kl 5 och kl 6 = intellektuella personer, de som går upp mellan kl 6 och kl 7 = fysiskt aktiva personer, och de som går upp efter kl 7 = dårar. De senaste dagarna har jag därmed tagit mina första stapplande steg som spirituell varelse. Sedan jag kom till Ashramet har jag släpat mig upp runt 5.15-snåret varje morgon. De senaste dagarna har jag dock lyckats sparka mig upp kl 4.45 for att kallduscha före eldsjungandet. True yogic style. Jag hoppas att detta inte raderar all min intellektualitet.

Varldens näst roligaste snacks...

2009-03-23T05:32:00.007+01:00

... heter Pan. Du tar ett litet löv, fyller det med diverse färgglada såser och klumpar med mint-, ros-, kokos-, coctail- och sagosmak, viker ihop till ett paket och stoppar i mungipan. Som ett tuggummi i köttbullestorlek som du sedan kan tugga och suga på tills alla lustiga smaker har dansat färdigt i munnen och vidare ner i magen. Så mycket mer än bara snask, har snackar vi en tio minuter lång psykadelisk smakexplosion. De flesta icke-indier jag pratat med tycker det smakar skit, jag tycker det var alldeles för intressant för sådana hårda ord. Och för gott.

Magen

2009-03-14T10:06:00.004+01:00

En bra mage ar grunden till all lycka enligt yogisarna. Min mage ar inte sa bra.

Mitt i naturen

2009-03-10T15:19:00.005+01:00

Imorse gick vi morgonpromenad längs med Ganges och lärde oss borsta tänderna med pinnar från tandkrämsträdet. Vi såg på när solen tittade upp över bergen och vår lärare berättade att det bor elefanter och tigrar på andra sidan floden. På den här sidan finns det mest kor, apor och hundar, men enligt uppgift även en och annan kobra.

Mataji är Ashramets matriark. Hon är en tyska som flyttade till Indien för 40 år sedan, did the yogi-thing och gifte sig med en Baba. Nu har hon långa grå dreadlocks och stort russinansikte, men sitter fortfarande timvis i lotusställning utan att en enda av russinrynkorna rör sig en millimeter. Babaji har vandrat vidare och nu driver hon Ashramet tillsammans med sina tre flodbarn, tillika mina lärare och bland de mest imponerande människor jag träffat, Ganga, Mandakini och Gangotri.

Rensning och kärlek

2009-03-07T08:20:00.004+01:00

Idag har jag druckit sju liter vatten, bajsat vatten, kräkts vatten och sköljt näsan med vatten. Nu ska min kropp hitta tillbaka till balansen säger yogisarna.
Jag har slagit mig ner med Tyska trollet intill Mamma Ganges vid Himalayas södra ände och yogar mig igenom dagarna. Tyska trollet, jag och en liten mus delar rum i ett fantastisk litet ashram fullt av vackra och visa människor, tre hundar och en hög med kor. Jag deltar i en kurs som heter ‘Clinical yoga and ayurveda’ och kommer stanna här månaden ut. Jag lär mig en massa självklara hemligheter om kroppen och livet, och får en allt mer intim och öppen relation till mitt anus for var dag som går. Det pågår en hel del rensning av såväl kropp som själ och idag gav jag mig alltså in på storstädningen deluxe, 'shankprakshalana'. Nu ska jag vila resten av dagen och bara äta speciell snällmat i en månad. Det ska göra susen sägs det.

På vägen hit stannade jag till i Delhi och blev kär i denna fantastiska stad. Mestadels för att jag älskade mig själv så mycket där tror jag. Mitt i den vilda basaren blev jag påsprungen av Alma igen. En argentinsk själ med håret fullt av sagor som dansar for gatubarnen när de ber om pengar. Det blev ett sista dygn tillsammans med henne och hennes vänner, Rickshacyklisten, Magimusikanten och Krokimodellen, fullt av mat på röda plastmöbler, parkletande, öronrensande och kärlek. Dessutom blev jag kärlekssångs- och handmassageuppraggad i en park (äkta Indian style), besökte diverse tempel och monument och åt Indiens bästa Malai kofta.

Jag sov vid floden

2009-02-26T14:46:00.006+01:00

Sarita betyder flod på hindi och inatt sov jag hos Floden. Mellan igår lunch och idag frukost hängde jag med Sarita och hennes familj i en medelklassförort till Mumbai. Vi meditationskursade ihop och när pratförbudsbubblan spräcktes sista dagen visade det sig att hon har en dotter som jobbar i Köpenhamn. Baserat på denna tighta gemenskap bjöd hon in mig till sitt hem. "She is like me, very friendly nature. You can become best friends." Så nu har jag fått mig en bästa kompis i Köpenhamn som jag ännu inte träffat. Arrangerat bästisskap. Under denna oväntade och fantastiskt varmhjärtade resortvistelse (eget rum i någon form av gästlokal i intilliggande höghus, dusch som sprutar uppifranå hemhjälpslagad mat och chaufför som skjutsade mig till flyget. Lyxelilyx.) fick jag en snabbkurs i hindi av hennes andra dotter som planerar att antingen jobba som journalist på BBC eller bli modell, blev introducerad för världens kanske roligaste snacks 'panipuri' och blixtbesökte ett Krishnatempel.

Nu är jag i Delhi och imponeras över att bo mitt i en vild och vacker basar. Har snackar vi hela Indienpaketet. Kor som trängs med cykelrikshor, som trängs med indiska skoluniformer, som trängs med västerlandska hobbyhippies, som trängs med färgsprakande tyger och smycken och kläder och mat. Tvärs över korridoren bor ett gift par som kommit hit från Malaysia på cykel. Respekt.